Apr 022011
 

Författare: Lindahl Olof
Ur Gjörvells papper från kungliga bibliotekets handskriftsamlingar

I korthet var händelsen denna

Att då några främmande som spisat middag på [bountry] skeppet gingo sin väg hade kaptenen som var […..] genom sin 1:a styrman fått order om salut med kanonerna som genast gick i verkställighet [..] avseende på en kinesisk lastbåt som låg på sidan av skeppet ehuru konstapeln som emellan däck samma märkte, gav sin förman slikt till känna ock att ej kunde skjutas förr än båten [sej kast] undan, men istället för att lystra denna menskelige varningen ropade officeren "Fire away and be damn'd".

Vad var då att göra för den andra som var [……], skåtten gingo- vars förladdningar ej allenast dödade en kines utan blemerade 2:enne andra så illa att de några dagar därefter äfvenledes dogo.

Hade penningar ock försiktighet vid detta tillfället straxt vidtagits är troligt saken genom skeppets fiador (fiador enligt O L:s egna fotnot: hvarje skepp måste vid ankomsten till Kanton antaga en av köpmännen till så kallad fiador, ock vill säga samma som god man för skeppet) kunnat nedtystas, men som skeppet redan hade sin laddning (last, egen kommentar) inne ock endast [afbidade] superkargörens ankomst ombord, [där] kaptenen med mers = seglet trots kunna klarera denna villervallla, [….] ganska illa lyckades ty inom (sid 2) dygnet hade mandarinerna redan nys om vad som hänt och pålade fiadorn att utfodra den som gärningen begått.

Man kan lätt föreställa sig  den terreur som härvid utbredde sig ombord på skeppet ty vem skulle tagas för [……] när den obetänksamma officeraren som tvang konstapeln att skjuta aldrig kom i question. Kaptenen gjorde skriftliga invändningar att allt hänt i wåda ock sökte lägga hela felet på folket som var i lastbåten, ville på ingen condition själv lämna skeppet, ej heller någon annan.

Härvid förled det 2 till 3 dagar tills mandarinerna [………] ej hjälpte, brukades den listen att just samma dag superkargören, vars namn var Smith, ämnade sig ombord, utlurades han på öppna gatan, togs med våld ock bragtes till [..] staden uti fängsligt förvar, likväl med löfte av mandarinerna där närvarande med all attention bemötas tills den rätta brottslingen blifver uppgiven.

Ett påstående å deras sida som näppeligen […] skulle anses med förundran, [..] likväl skedde av engelsmännen, som med sin vanliga myndighet genast att han borde återtagas med våld.

Detta hände mellan klocka 8 och 9 om förmiddagen i november månad 1784, [….] bland de engelska knappt blev kunnigt, förr en de […….] med franska konsuln föllo på det obetänksamma steget att genast från skeppen alla skeppsbåtar bemannade med gevär ock ammunition.

Budkavlarna som utfärdades kunde i anseende till tullhusen ej undgå kinesernas uppmärksamhet, så att då båtarna om aftonen klockan 9 började komma tågande, sköts från ett kastell mitt ut reviret belägt uppå dem skarpt […], likväl utan att rikta på [….] utan genomsköts endast seglen, hvarvid till all lycka ingen salva återgafs, varför officerarna uti båtarna som hade manskapet under sin vård ej nog kan berömmas, ty hade det hänt vete gud vad sviterna den natten ock i den oredan blivit.

[….] båtarna kom vidare utan förfång alla upp till staden, placerade utanför faktorierna, ock inga orders att där i all stillhet bli kvar tills morgonen därpå.

Samma afton blev alla europeér kallade till engelska consellen för att höras, då ingen utom de redan nämnda nationer gingo in i några meningar att bruka våld, utan ehuru de även uppkallat sina skeppsbåtar, hade sådant skett för egen säkerhet i fall av […]  hvarvid det för denna gången förblev och skulle vidare påtänkas dagen därefter.

Hettan bland det krigiska […] blev emellertid anseligen svalad då de om morgonen sedan sömnen var gnuggad ur ögonen fick höra alla faktorierna sågs omringade med nära 4000 man trupper, ock å […] (vart endast gatan är emellan)  hela reviret betäckt med gallerier fulla av manskap – Då först funno de sitt misstag att vilja tvinga en hel nation med några skepp= båtar, samt önskade 1000:de gånger att båtarna med folket varit tillbaka medan efter den dagen varken kines eller eller andra fick […] eller […] gallerierna utom vilja signaler som av mandarinerna för de förra var utgivna, ock som inom en tid av några timmar ständigt utbyttes.

Här voro alla nu således i en fälla utan att veta vad utgången skulle bli, […] Hongköpmännen eller européernas fiadorer, såsom de enda vilka man kunnat få veta någonting, höll sig undan liksom kinesiska betjäningen i faktorierna, så inget annat sågs än miltär till höger och vänster.

Åter sammankallades européerna hos de engelska då all fientlighet ej mera påtänktes, utan blott bästa metoden att med någorlunda heder komma härifrån, vilket nu mer var lika så svårt som förra sättet att segra. Första steget skedde ock på ett mindre värdigt sätt för franska konsuln [Mono Viellard] som nästan först underblåste elden och var oförsiktig nod de franska superkargörerna som åtföljde skeppen ovetande för att synas att i franska konungens namn rekvirera båtarna, var även den första som dagen därefter på ett krypande sätt sökte företräde hos några mindre Mandariner som i en pagod straxt vid faktorierna voro samlade, och begärde deras tillstånd få eftersända fartygen med franska manskapet, vilket de lovade ta i övervägande och sände honom ovetande straxt om […….] till Foogyn (svarar ungefärligen mot överståthållare i Stockholm) som förmodligen ganska noga att förnimma små allvarsamma författningar kuvad modet på de våldförande, att utfärdade genast order till alla faktorierna att en superkarg av varje nation skulle hos honom samma dag inställa sig, vilket skedde.

Då [Foogyn] genom [….] föreställde engelsmännen deras stora obetänksamhet att i ett främmande land vilja våldföra sig emot lagarna och att blott hans mildhet hade återhållit honom att ej låta alla européer på platsen utan avseende springa över klingan pålade engelsmännen tillika utan dröjsmål uppge den brottsliga innom 24 timmar emedan han nogsamt visste att den mannen var i arrest ej i brottet hade annan del än skeppet som superkarg tillhörande, och i händelse sådant utan minsta uppskov ej skedde fingo de skylla sig själva för påföljderna; med ett ord ämbetsmannen hade till ämnet (ehuru mycket skarpt) hållit ett ganska lämpligt och välförfattat tal som i själva europa skulle gjort en dylik person heder, förmanades européerna i allmänhet slutligen att vid alla tillfällen i framtiden ej visa den minsta motsrävighet utan med beredvillghet gå tillhanda då omständigheterna kräva rannsakning och lagarna rättvisa (justice). Varpå avträdde [gatey] utan myror i huvudet ehuru denna order inom utsatt tid skulle kunna verkställas.

Vid återkomsten, sedan saken nu mera endast rörde engelsmännen fick de själva utagera vad de börjat som innan aftonen stadnade i det kännslolösa beslutet att konstapeln på skeppet borde utlämnas för att få superkargören på fri fot i den tanken (ehuru ogrundad i ett land där lagarna är så exekutiva som kina) att saken med tiden skulle förfalla, till utförande varav en av kaptenerna dagen därpå nedgick som av aftonen återkom med den oskyldiga stackarn, som genast genom mandarinernas [ombud] blev fängslad och Mr Smith ställd på fri fot.

Följande dag fick alla båtarna tillstånd att återgå till skeppen. Gallerierna på reviret och trupperna åtskildes så att allting kom i sitt förra skick igen, ej till liten [farignad] så väl för kineserna som européerna att ingen vidare ytterlighet hände som ofelbart hade kostat alla de senares liv, ty [….] har jag åtminståne ej bevistat, [hälst] man både då och efteråt fick fick höra det – Foo=gyn varit determinerad förr […..] allt än låta imponera sig, och då Kineserna genom föreställningar hos honom nämnt vad fara de i slikt upplopp kunde löpa, hade han yttrat sig att det för lagarnas helgd ej fick hjälpa om 10 av [landens] folk stöp för varje europé givandes order till alla köpmän och hantverkare som hade sina bodar och rörelser nära faktorierna att [….] små […] och undanflytta tills saken vunnit behörigt slut, vilket även gick i verkställighet.

Här vilade nu hela affären tills morgonen tills monarkens vilja blev kunnig vad resultatet skulle bli. Alla smickrade sig med hopp om kejsarens nåd men utgången för den fängslade visste beklagligen helt annat då efter 5 a 6 veckors förlopp regentens brev anlände från Peking som ehuru mitt i natten annonserades med kanon skott inne uti staden där mandarinerna straxt sammanträdde.

I dagningen morgonen därpå blev alla nationerna liksom förra gången kallade, ej utan farhåga vid ingåendet i staden att bli [spectateurer] av en ohyggelig execution, helst då vi ungefärligen på sista tredjedelen av vägen där mandarinerna var samlade funno alla gator å båda sidor uppdragna med beväpnade soldater i en reguljär [….] och vid flera stadsportar som [……] en sort högvakter som så snart vi [passerat] tillslöts. Komna till stället blev vi anmälda och genast inställda inför mandarinerna som till antalet voro sju då den förnämsta Ant=sat=zy (svarar mot justitiekansler) genom tolken lät tillsäga oss att han å sin herre och kejsares vägnar hade order att förkunna européerna det höga missnöje över deras uppförande i hans länder, och att de borde anse regentens nåd med besynnerlig aktning och tillgivenhet som i en händelse där 3:ne av hans undersåtar genom deras förvållande förlorat sitt liv ej återfodrade mera än ett tillbaka, tillika den allvarliga varningen av européerna i framtiden böra bibehålla all möjlig ordning inom små skepp och dess folk, samt den första superkargen för varje nation städse ansvara för de oredor förefalla, och genast utan minsta […..] eller hinder uppge sådana personer som genom brott mot landets lagar gjort sig till rannsakning skyldiga.

Som under allt detta konstapeln ej syntes närvarande frågade de kallade genom tolken vad som han fått, varpå svarades att den den ej utfallit, att den fängslade ej led någon nöd, och vad utgången kunde bli tills nu var dem obekant således då ännu glada i hoppet att kejsaren nåd skulle mellankomma – Avlade vår complimient och fingo avträde men voro knappast återkomna till faktorierna förr än berättelser från alla kanter inlopp, att konstapeln under det samma vi var inne hos mandarinerna i en närliggande gata blivit strangulerad omgiven av bödlar och utan en gång få se eller tala med någon bekant människa, [….] gubben*  [notering: gubben var 60 år med fru och barn] fält ganska bittra tårar seendes sig om på alla för att utfinna någon europé. En [oerhörd] sak och å mandarinernas sida en skamlig feghet utan like, som på detta lömska sättet sände honom i evigheten.

Således slutades denna katastrofen som i min tanke alltid blir en skamfläck på engelsmännen, så vida den allmänna berättelsen ägde grund om officerarnas otidiga order och gud då de således dens eller deras samveten som tillstyrkte denna oskyldiga människans uppgivande.

Sådana ohyggliga troféer lämna superkargkrig, som sannar det gamla ordspråket.

Skomakare bliv vid din läst.

 

Uppfattat av superkargören Hr Olof Lindahl, som så var i Kanton samt [återgivna] vittne till och vad härvid hände.

May 082009
 

Matrikel Svenska Ostindiska Kompaniets direktörer

Titel Namn Plats Född-Död
Amiralen Theodor Christophers Ankarcrona Stockholm 1687-1750
Handelsmannen Andreas Andersson Göteborg 1745-1809
Commercerådet Carl Abraham Arfwedsson Göteborg 1774-1861
Landshövdingen Patrik Alströmer Alinsås 1733-1804
Handelsmannen Frantz Bedoire Stockholm 1690-1742
Commercerådet Niklas Björnberg Göteborg 1758-1829
Överceremonimästaren Carl Broman Stockholm 1703-1784
Commercerådet Colin Campbell Göteborg 1686-1757
Handelsmannen Hugh Campbell Göteborg f.o.d i engl
Commercerådet Georg Henrik Conradi Stockholm 1718-1798
Commercerådet William Chalmers Göteborg 1748-1811
Commercerådet Robert Finlay Stockholm 1719-1785
Handelsmannen Abraham Grill Göteborg 1707-1768
Commercerådet Claes Grill Stockholm 1705-1767
Commercerådet Johan Abraham Grill Stockholm 1719-1799
Bruksägaren Jean Abraham Grill Godegård 1736-1792
Commercerådet Michael Grubb Göteborg 1728-1807
Möbelhandlaren Carl Adolph Grevesmuhl Stockholm 1744-1827
Handelsmannen Martin Hagbom Stockholm 1749-1818
Handelsmannen Martin Holterman Göteborg 1715-1793
Commercerådet Simon Bernhard Hebbe Stockholm 1726-1803
Magasinsförvaltaren Bengt Gustaf Ingelman Göteborg 1774-1834
Handelsmannen Carl Gottfrid Kusel Stockholm 1729-1795
Commissarien Henrik König Stockholm 1686-1736
Handelsmannen Christian König Stockholm 1724-1803
Handelsmannen Per Theodor König Stockholm 1718-1800
Commercerådet Magnus Lagerström Göteborg 1691-1759
Riksrådet Johan Liljencrantz Stockholm 1730-1815
Bruksägaren Jean Henri Le Febure Gimo 1708-1767
Handelsmannen Olof Lindahl Göteborg 1747-1801
Generalmajoren Fabian Löwen Häringe 1699-1773
Presidenten Carl Erik Lagerheim Stockholm 1742-1813
Handelsmannen Jonas Eriksson Malm Göteborg -1775
Commercerådet Herman Petersen Stockholm 1713-1765
Commercerådet Anders Plomgren Stockholm 1700-1786
Handelsmannen Charles Pike Göteborg -1741
Handelsmannen Joh. Fredr. Petterson Göteborg 1725-
Commercerådet Lars Reimers Stockholm 1738-1811
Handelsmannen Sven Olof Rosenberg Marstrand 1760-1842
Statsrådet Hans Niklas Schwan Stockholm 1764-1829
Handelsmannen Niklas Sahlgren Göteborg 1701-1776
Commercerådet Berndt Harder Santesson Göteborg 1776-1862
Riksrådet Carl Fredr. Scheffer Stockholm 1715-1786
Handelsmannen David af Sandeberg Göteborg 1726-1778
Commercerådet Joh. Fredr. Ström Göteborg 1731-1781
Bruksägaren Nils Ström Göteborg 1714-1783
Commercercerådet David von Schinkel Stockholm 1743-1807
Borgmästaren Jacob Schutz Göteborg 1709-1772
Bruksägaren Axel Rutger Sparre Göteborg 1712-1751
Assesorn Volrath Tham Stockholm 1687-1737
Handelsmannen Gustaf Tham Göteborg 1724-1780
Handelsmannen Joans Tranchell Göteborg 1740-1809
Handelsmannen Martin Törngren Göteborg 1735-1799
Handelsmannen Laurens Tarras Göteborg 1760-1817
Överståthållaren Samuel af Ugglas Stockholm 1750-1812
Godsägaren Jacob Jeansson von Utfall Nääs 1715-1791
Handelsmannen John Wilson Göteborg -

Refrenser: Ostindiska Compagniets Saga 1920 , Eskil Olán

Dec 122008
 

Den 14 Juni 1731 meddelades det nya Svenska Ostindiska Kompaniets privilegier i ett privilegiebrev omfattande 18 paragrafer.

1. Kompaniet ges frihet att driva sjöfart och handel på Ostindien i femton år framåt , till alla hamnar, orter och floder belägna på andra sidan Goda Hoppsudden, där andra nationer bedriver öppen handel. Kompaniet får inte utvidga handeln till andra europeiska makters hamnar utan deras särskilda tillstånd.

2. Skeppen som används av kompaniet skall alltid avsegla från, och återkomma till, Göteborgs hamn för att lasta av sina varor och så snart som möjligt offentligt aktionera ut eller sälja dessa.

3. Under de femton privilegieåren skall Kompaniet till svenska  staten i s. k “specie caroliner” erlägga en avgift på 100 daler silvermynt för varje läst som varje skepp mäter i dräktighet, där betalning skall ske senast sex månader efter skeppets hemkomst.  Det erläggs också en avgift till rikets alla städer på 2 daler silvermynt per läst av inkommna ostindiska varor. Före avfärden från Göteborg skall därför fartygen därför uppmäta sin lastdryghet. För övrigt är Kompaniet befriat från alla andra avgifter som berör sjöfarten vid ut- och ingående i hamnnarna.

4. Kompaniet får bygga och utrusta så många fartyg som bolaget anser sig i behov av för att bedriva handel med det villkoret, att de byggs eller köps och utrustas med material från Sverige. Kan inte lämpliga skepp och material finnas inom Sveriges gränser får bolaget införskaffas dessa utanför nationens gränser, men vid fartygens utrustning skall svenska produkter, tillverkningar och manufakturer speciellt gynnas.

5. Skeppen skall föra svensk handelsflagga och sjöpass med kunglig underskrift. Det skall också på faryget medföras ett så kallat algeriskt sjöpass. (Detta pass utfärdades för att skydda mot kaperier från sjörövarna i Medelhavets “Barbareskstater” vilka Sverige vid tidpunkten hade slutit fred med).

6. Kompaniet får, för sin handelssjöfart, använda så stort kapital som anses nödvändigt och för att skaffa detta kapital tillhandahålla “subscribtioner” (ungefär samma sak som att teckna aktier) eller annan lämplig metod.

7. Kompaniet har rätt att lasta (och föra ut) “artilleri” krigsredskap och alla andra typer av varor, samt myntat och omyntat silver, vilket importerades till Sverige genom Kompaniets egen försorg. Däremot är det bestämt förbjudet för rederiet att utföra svenskt mynt med kungens eller Sveriges vapen i prägeln. I Ostindien ägde kompaniet och dess tjänstemän (superkargörna) att lasta skeppen med sådana varor, som de finner lämpligast att frakta och sälja i Göteborg.

8. Kompaniets skepp äger rätt att vid avsegling och återkomst fritt passera svenska hamnar och redder utan att besväras med besök ombord av tullen eller andra myndigheter, under någon som helst förevändning.

9. Allt av kompaniets material som skeppsvirke och utrustning som rederiet låtit föra in i riket eller fraktat från en svensk hamn till en annan med avsikt att använda vid vid byggandet och reparerandet av skeppen (som skall ske inom rikets gränser) är befriade från tullar och avgifter. På samma sätt befras utgående proviant och ammunition från dylika pålagor och beträffande utländska varor, avsedda att tas in i Sverige för vidare export till Ostindien, så är även dessa tullfria men skall förvaras i kompaniets egna magasin och packhus under tullverkets lås. Vid deras inlastning för utförsel erlades en avgift å en åttondels procent i recognition. Inhemska svenska varor voro dock bekagda med vanlig exporttull vid utförsel till Ostindien efter gällande taxa samt med detillägg, utgjordes av städernas andelar vid export.

10. Alla myndigheter i Sverige är ålagda att inte under några omständigheter uppehålla eller hindra Kompaniets fria transport av deras varor från den ena orten till den andra, eller ta  någon som helst avgift av rederiet, sedan kronan fått sin bestämda ersättning enl. § 3.

11. Kompaniets skeppskaptener och andra befälspersoner erhåller samma myndighet som örlogsflottans officerare att med lag och förordning att bland sjöfolk och soldater upprätthålla ordningen ombord. Dock skall de, liksom superkargörerna och övriga tjänstemän, alltid rätta sig efter kompaniets order i alla ärenden, som rörde skeppsfarten och handeln inom de gränser som privilegiet föreskriver.

12. Sjöfolk och soldatersom tar tjänst hos kompaniet, är befriade från värvning och tvångsantällning i kronans tjänst, – dock får ingen av krigsmaktens dessertörer inmönstras ombord.

13. Rymmer däremot några av bolagets egna män, vare sig det är matroser eller soldater, eller på något annat sätt undanhåler sig från befälets vetskap, så är det tillåtet för Kompaniet att med tjänliga medel häkta och återföra dessa med hjälp av vad myndigheterna kan bistå med.

14. Efter en ostindienfarares återkomst och när dess varor blivit sålda, är inköparen befriad från att betala någon som helst avgift eller tull då varorna förflyttas från ett ställe till ett annat inom landets gränser ellr vid utförsel utanför landetsgränser. I det senare fallet skall dock den sedvanliga recognitionen av en åttondels procent betalas.

15. Kompaniets styrelse skulle alltid bestå av minst tre män, nämligen Henrik König samt två andra andra redliga och i handel väl förfarna personer, som bemälte König ville förena sig med, och skulle de samtliga komma i åtnjutande av bolagets privilegier. Skulle någon av dem avlida eller för övrigt lämna företaget har de övriga att välja en annan redlig man i stället med lika rättigheter. Herr Königs båda kompanjoner skall båda vara svenskt infödda män eller utlänningar som svurit svenska kronan tro- och huldhetsed, och därjämte tillhörande den protestantiska läran. Dom skall också vara bosatta i inom riket och alltid vistas därstädes, för så vitt de ej med särskilt tiilstånd är resta utanför riket i Kompaniets ärenden, då den frånvarande med de övrigas samtycke ersätta den frånvarande med en redlig och förfaren vikarie i sitt ställe. Kompaniet äger själv avgöra om de anordningar efter vilka bolagets handel skulle drivas, – bara privilgiet riktigt följdes. Dock skulle det giva intressenter och aktiägare en klar räkning över deras insatta kapital samt den eventuella vinst eller förlust som gjorts, och skulle denna redovisning göras så snart skeppen anlänt från Ostindien och varorna försålts. Kompaniet är förbjudet att namngiva aktiägarna, eller att meddela deras respektive insatser i bolaget. Affärsböckerna är hemliga och får ej framvisas för någon under vilken förevändning som helst. Skulle någon av de tre direktörerna bryta mot denna föreskrift, eller företaga något mot aktiägarnas affärsintressen, får de andra göra en anmäla hos Commerce Collegium, som då kan suspendera eller avsätta direktören, allt efter förseelsens beskaffenhet, under det de övriga två herrarna har att sätta till en ny person i hans ställe. Intressenterna äger även att inför domstol lagsöka kompaniet, om de finner sig orätt behandlade i sina affärsangelägenheter.

16. Kompaniet äger rätt att i sin tjänst anställa så mycket folk det behagar, vare sig skeppsbefäl, superkargörer, matroser och soldater, och dessa får även vara av utländsk börd. De utlänningar som vill flytta hit och sätta in kapital i företaget, äger också samma rättigheter som svenska aktieägare och deras kapital kan inte tas i beslag eller utmätas. De äger även rätt att få svenskt medborgarskap efter stånd och rang.

17. Om kompaniet eller dess tjänstemän, under pågående handel och sjöfart blir hindrade i sitt arbete, oroade eller förfördelade, eller möts av list eller våld så äger bolaget att med tjänliga medel hävda sin rätt varhelst i världen saken inträffar. Kompaniet får rätt att möta våld med våld och behandla alla de anfallande som sjörövare och uppenbara fiender. Denna myndighet skall införas i alla d sjöpass som förs av Kompaniets kaptener. Blir något av av bolagets skepp anfallet av eller kapat, av vem det må vara månde, så lovar Kungl m:t att ta sig an saken, så vida kompaniprivilegiets första paragraf följts (att inte driva handel på andra nationers platser) och att med sin auktoritet under rikets beskydd förskaffa bolaget den önskade ursäkten ( samt samt ersättas med pengar), varjämte nödiga repressalier eller andra lämpliga åtgärder skall vidtas mot den felande.

18. Alla andra Kungl. m:ts undersåtar än dem, som deltar i kompaniets affärer, är det förjude att direkt eller indirekt driva någon som helst handel på de angivna orterna i Ostindien, på andra sidan Goda Hoppsudden under bolagets privilegieår. Den som frestas till en dylik konkurrerande affär hotas med kungens onåd, skeppens, varornas, ammunitionens samt hela utredningens konfiskering – alltsammans efter Kompaniets anmälan till vederbörandemyndighet. Slutligen ger regeringen Kompaniet löftet att dess intressenter vare sig in- eller utländska, särskilt skall hållas i välvillig åtanke och även erhålla ytterligare förbättringar å det nu meddelade frikostiga priviegiet, därest detta skule visa sig vara till nytta för handelns vidare utveckling och efter framställning därom från Kompaniet.

Referenser: Ostindiska Compagniets saga, Eskil Olán

Nov 192008
 

Bruks Patronen ädel ock högacktade Herrn [….] Johan Abrehamson Grill.Stockholm
Ädel ock högacktade Herr Bruks Patron.Angenäma skrifvelsen af den 22 sistledne riktig inhändigat. En hastig mellankommande colique feber som hållit mig i 14 dagar vid sängen orsakar att jag så sent infinner mig med svar. Är nu likväl på bättringsvägen stadd ock vill härmed således hafva ähran berätta hvar ni […] af Hr Jacob Hahrs bref angår är jag jag ganska osäker men som jag menar lär det innebegripa antingen någon sort Chinesisk saltpetter eller Victoril. Yppar sig någon resande lägenhet innan svar härå inlöper,
samma afsända.Sammanhanget om Zey Hongquas hus är svårt för mig att med säkerhet beskrifva skulden är 800 [sm] Tael är ganska betydelig tillgångarna knappa, så det ser vidrigt ut för Creditorerna Holländarna som nästan af dem äro de betydeligaste ock alltid haft de ansenligaste afaiererne i detta huset tros satt sig i förhand innan de andra nationerna blef kunniga om husets ställning med ett ord syntes det vara skiämtstycken i saken ehuru ännu innan vår afvresa ingen särdeles upplysning var i saken emellertid blir det [tämmeligen säkra och betydeliga förluster ock beklagar oändeligen att Hr Bruks Patron tror sig härwid bli lidande]Om Hr Jacob Hahr hemsänt någon Popurie kruka kan jag icke säga, men åtminståne har det ej skickats med skeppet Sophia Magdalena.Med oändelig vördnad ock Högackt
ing har ähran framhärda.Ädel ock Högacktade Herr Bruks Patron.den 5 Juli i Götheb. 1775.Ödmjuke Tjenare Olof Lindahl.
Nov 192008
 

Herr Bruks Patron Joh. Abr. Grill på Godgård.Canton 1 December 1785Högädle Herr Bruks Patron!Herr Bruks Patrons angenäma skrifvelse hafva vi haft äran emottaga så väl med de öfverliggande skeppen som genom [—] [—-] [—-] detta år ankommet. Vi får nu betyga vår fängnad öfver Herr Bruks Patrons välmåga ock önska deraf en lång beständighet.Vi beklaga att vi ej kunna gifva den minsta förhoppning om någon utdelning af  Zey Sonquas eller Kåquas hus, ty de äro utan all rörelse ock ingen anledning at de mera skola repa sig. [Suiqua] är också i uselhet så at ej något ifrån honom kan förmodas. Rörande annica de queros ock hennes son får vi endast åberope [oss] å våra förra brefver få dock tillägga som Herr Bruks Patron synes med [—-] hafva ansedt  våra gjorde föreställningar rörrande deras usla tilstånd, at vi [—–] icke skolat besvära, om
någon annan utväg varit at hjälpa dem ock synnerligen sonen, som nu i början [———— kan inte tyda]. Vi lämna ock Herr Bruks Patron at sielf dömma huruvida vi kunnat undgå lämna vår recommendation för denna gossen som i Macao allmänt anses såsom tilhörande Svenska huset, hevarom äfven [d–] utseende vitnar, ock då det således lägges oss til last at han ej nog [—–] vår [—]. Nu vilja ej vidare oroa Herr Bruks Patron med detta ämne, utan få endast sluteligen berätta det Herr Lars Gothem som [—] ankommet at qvar blifva har emottagit de anslagne 720 [?] årliga [—–] 10 procente skall till ofvannämnde [——–]  utbetalas. Den af Herr Bruks Patron anordnade [—] [—] aflämnas genom H. Conradi [—] henkomst. Lindahl som [innan] [kört] med skeppet Adolp Fredrick hemgår munteligen den hedren ock nöjet att vid [—] återkomst til fäderneslandet [afgifva]
de Chinesiska nyheter hvilka ännu kunna Interesera Herr Bruks Patron at få kunskap om.Vi framlefve med all [—].

Högädle Herr Bruks Patronens ödmiuke tjenare

Olof Lindahl , E : stockenström

Nov 192008
 

År skrev Jean Abraham 1757 till vännen Samuel Schütz:

"Varför jag inte vill resa på Ostindien: 1) de indiska resorna är endast för lathundar, varibland jag väl warit att räknas, men vill söka att bättra mig 2) där är litet eller inget att lära 3) att sedan man därmed efter två à tre resor utan någon förtjänst inte komma till en superkargör ….. och säg mig huru en del av wåra lata och dumma herrar superkargörer, där är ej en enda som har satt sig ner under åren och upprättat något gott köpmanshus utan stryka allesammans kring gatorna som andra lättingar."1



Hänvisningar:

  1. Länk till nordiska museet(())

Punschen och Ostindiska Kompaniet

 Historia  Comments Off on Punschen och Ostindiska Kompaniet
Nov 082008
 

Arrak är av arabisk härkomst och betyder 'svett', senare i överförd bemärkelse 'saft av dadelpalm'. Under 1700-talet förkortades det, val efter engelskt sjömansspråk, till rack. Arraken är, efter Orrelius, ett slags ostindiskt brännvin eller hetsig likör, gjord och destillerad av kokosnötens saft. Arrak av ris eller sockerrör ar icke på långt när sa god som den förra och nyttjas gemenligen av sjöman. Den bästa kommer från Goa. Av ostindisk arrak gör engelsmännen sin bästa punsch. De ostindiska kompanierna köper arraken i Kina, Goa, Java, MaIabar, Suratte och Sumatra. Redan den första last det nybildade kompaniet hemförde från Kina 1733 innehöll ett parti arrak. Alltsedan dess torde sa gott som varje expedition ha medfört denna vara. Kompaniet inköpte arrak dels för att sälja vid hemkomsten, dels för att vid speciella tillfallen traktera besättningen, vars vanliga sprittilldelning eljest bestod av brännvin. Utöver detta hade officerare och underofficerare, enligt instruktionen 1766, ratt att köpa arrak på vissa villkor. De skulle själva betala utföresetullen i Kanton och fick konsumera högst hälften under resan. Den återstående arraken skulle vid hemkomsten föras till kompaniets magasin och säljas på auktion. Kaptenenen fick sålunda köpa högst 50 kannor, dvs. 131 liter, opperstyrmannen 40 och de övriga styrmännen 30. Skeppspredikanten, över- och underfältskärerna, skepssskrivaren, lärostyrmännen, konstapeln, högbåtsmannen, oppertimmermannen, konstapeln, högbåtsmannen, oppertimmermannen, buteljören och hovmästaren fick nöja sig med 15 kannor, ca 40 liter var. För tiden 1769- 1806 förekommer uppgifter om hur mycket arrak, som förtullades i Sverige.  Under de första tjugo åren av denna period infördes i medeltal 645 1/2 kannor per år, ca 1.691 liter. För tiden 1769-1806 förekommer uppgifter om hur mycket arrak, som förtullades i Sverige. Under de första tjugo åren av denna period infördes i medeltal 645 1/2 kannor per år, ca 1.691 liter. Detta tal stegrades under 4:e oktrojens sista 1799-1806,  till 7.716 1/2 kannor, ca 20.217 liter. Sverige var på väg att bli ett punschdrickande land. Enligt Orrelius var punsch en på Jamaica påfunnen engelsk dryck, som tillagades av arrak eller rom, socker och citroner samt lite muskot, eller också av franskt brännvin, socker och lemonsaft. Ordet punsch härleds av ett hindustanskt ord med betydelsen "fem", syftande på de fem ingredienserna vid tillrednings: sprit, vatten, citronsaft, socker och krydda. I allmänhet antas 1733 vara det år, då arrakspunsch började drickas i vart land. Colin Campbell, den skotske initiativtagaren till ostindiska kompaniet, får då även anses som det svenska punschdrickandets fader. Hur därmed än må förhålla sig, tycks dryckens popularitet ha vuxit med förvånande snabbhet. 1747 hemförde Lovisa Ulrica 4 liggare arrak och Adolph Friederic tre år senare 11 liggare representerande ett inköpsvärde av resp. 1.123 och 2.295 daler smt. En mätare på punschdrickandets omfattning vid denna tid kan också antalet av de införda punschbålarna anses vara. Tre skepp hemförde 1746 och 1750 icke mindre än 3.594 stycken i sina laster. jämför man denna siffra med antalet införda punschbålar under hela den 3:e oktrajen, 1766-1786, som endast var 2.557, får man ett intryck av hur stark den första vågen av punschdrickande blev. Under den sist omtalade oktrojen tillkom ett nytt kärl av porslin, nämligen punschkoppen, som då importerades till ett antal av mer än 44.000 stycken. Under 1700-talet var arrakspunschen en varm dryck. Då den tillreddes för besättningen, hölls den varm av glödande kanonkulor lagda i brygden Samtida littersa uppgifter am pm&- drickande är siilbynta, t. a. m. hos Bellman, som eljest gärna går i detalj vid skildringen av dryckesslag. Tersmeden beskriver i sina memoarer hur han trakkrade sina gaster vid en glad frukost 1764. Man borjade med att på "finska viset" dricka en sup av rhenvin och socker till fisken. Mm drack skålar under stor munterhet "till dess vid steken skinkan borttogs och i dei stället sattes till mig. Jag tillagade straxt varm punsch, som var i smak, och behövde ej obligera nlgon att dricka". Därvid använde han en "citronkramare" och serverade med slev. Ungefar samma ordning åkerfinner man hos Bellman i hans "Måltidssång" f rån 1'785 ( Fredmans sånger, nr 8). Sedan kalkonen och bringan serverats heter det:

Råga mer i glasen och den punschen försök. Samtlige vänner kring denna bål Ha den äran vid Fru Värdinnans skål…

Och därefter i korus:

Klang! I Skönheter, se ännu ryker vår bål, Med sleven full av rack, Citroner och prål.

I sin Dagbok omtalar Osbeck hur punschen tillagas :

Till 1 kanna väl uppkokt vatten tages vid pass1/2 stop arrak, 1/2 skålpund socker, 5 a' 6 citroner eller ock tamarinder tills det blir surt efter behag. Harpå rives muskot. Punschen, som tillagades på  skeppet uti en stor balja åt besättningen, uppvärmdes med stora glödande järnkulor, som kastades däruti. Punsch var en daglig dryck om eftermiddagen på skeppen. Under vistandet i Kina dracks han jämväl på skeppet vid måltiden i stället för vin, Som kompaniet bestod  1.a bordet.

In i våra dagar har den varma arrakspunschen endast hållit sig kvar i samband med ärtsoppa, I akademiska kretsar i Lund har funnits en tradition, som förlägger övergången från varm till kall punsch till den skandinaviska festen på Lundagård 1845. Då hölls så många och långa tal, att punschbålarna hann kallna. Man fann att den kalla brygden smakade bra och brydde sig därefter icke om att värma den, man övergick till motsatsen, att kyla den med is. Festmåltidens höjdpunkt nåddes då punschbålen sattes fram. Det kom att vila något rituellt över offrandet vid detta Bacchi altare. Sammanslutningar av olika slag, landskapsgillen, frimuraren politiska sällskap och kommissioner beställde genom kompaniet bålar med namn och emblem i Kina. Men även den enskildelät måla sitt eller sin gårds namn. Historiska motiv återgavs gärna på bålarna såsom medaljer, Karl XII:s nödmynt, Ständernas banks transportsedlar, svenska slott efter Sueciaverket, kungliga barns födelse m.m.1



Hänvisningar:

  1. Hämtat från Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna 1731-1813, 1974(())
Nov 072008
 

Det stora svenska äventyret – boken om Svenska Ostindiska Compagniet
Författare: Robert Hermansson
Utgiven: 2003

Läsebok för släktforskare: lär dig tyda gammal skrivstil
Författare: Henrik Anderö
Författare: Elisabeth Thorsell
Utgiven: 2007

Lasse i gatan : Kaparkriget och det svenska stormaktsväldet
Författare: Lars Ericson Wolke
Utgiven: 2007

Historien om Ostindienfararna
Författare: Herman Lindqvist
Utgiven: 2002

Från Kina Till Europa
Boktitel: Från Kina till Europa, Kinesiska konstföremål från de ostindiska kompaniernas tid
Författare: Jan Wirgin
Utgiven:1998

Ostindiska Compagniet och jakten på silver: snillen eller tokstollar
Författare: Bertil Holmström
Utgiven: 2007

Brev från Batavia En resa till Ostindien 1782-1786
Författare: Clas Fredrik Hornstedt

Peter Johan Bladh och Svenska Ostindiska Compagniet åren 1766–84
Författare: Lunelund Birgit

Nov 062008
 

Handel på hamnar "på andra sidan Godahopps udden" även kallat ostindien hade fram till Svenska Ostindiska Kompaniets bildande varit en affär för de vi den här tiden större sjöfartsnationerna så som Portugal, Holland, England och Frankrike.

Portugal valde med hjälp av Vasco da Gama att segla österut längs med Afrikas kust medan Spanjorerna med hjälp av Christoffer Columbus som bekant sökte vägen till Indien över havet i västlig riktning. Snart efter att Vasco da Gama 1498 landstigit några mil norr om staden Callicutt , kuststräckan på södra Indiens västsida kallad Malibar, startade Portugiserna med att befästa sina ställningar i området. Portugals ostindiska kompani fick fulla privilegier 1587.

Holländarna köpte varorna av Portugiserna i Lissabon för att frakta och sälja dessa vidare på den norra delen av den Europeiska kontinenten. Holländarna gör uppror mot den Spanska överhögheten vilket i sin tur påverkar handelssamarbetet med Portugal då den Spanska Kungen Filip II även var kung över Portugal. Som kompensation för den förlorade handeln med Portugal beslöt sig Holländarna därför själva skapa sina egna sjöförbindelser med den luckrativa ostindienmarknaden.

Holländarna bildade det holländska ostindiska kompaniet Geoctrogeerde Oost Indische Compagnie 1602. England med sina maktambitioner skulle inte stillatigandes se på när andra konkurrerande nationer på kontinenten skapade sig nya  kollonier och marknader på andra sidan jorden. År 1600 beviljade drottning Elisabeth en femtonårig oktroj till det engelska ostindiska kompaniet The Company of Merchants of London Trading to the East Indies. Frankrike som var den största konsumenten i europa av kryddor och annan lyx i form av dyra tyger med mera tyckte att man själv borde upprätta handelsförbindelser med Östern.

1664 bildades därför det franska ostindiska kompaniet Compagnie des Indies Orientales av den franska finansministern Jean Baptist Colbert. I Danmark grundade köpmän redan år 1618 sitt lands ostindiska kompani. Redan vid den första expeditionen anlade Danskarna en koloni på den Indiska halvön Tranquabar. Kolonin stod under Dansk överhöghet ända till 1845 då den såldes till England för kontanta pengar.1

I Sverige hade man tidigare gjort försök att starta handelskompani enligt utländsk modell. Det första försöket skedde redan 1626 men misslyckades på grund av att 30-åriga kriget kom emellan. Karl XII planerade att starta ett kompani tillsammans med pirater på Madagskar. Dessa planer realiserades aldrig då kungen dog 1718.

Den vid tiden gällande ekonomiska dogmen som senare kom att kallas merkantilism stipulerade att statsmakten skulle kontrollera handel med hjälp av att man delade ut handelsprivilegier och monopol. Det innebar att många hugade köpmän av olika anledningar inte fick vara med att driva affärer utan att på något sätt vara "inbjuden" i dessa monopol. Det innebar att många av dessa uteslutna affärsmän på andra sätt försökte komma åt rikedomarna som den ostindiska handeln genererade. Ett sätt var att investera i utländsk verksamhet. Även i andra länder än det egna gällde regler som nationell tillhörighet med mera, men uppfiningsrikedomen för att kringå dessa regler var omfattande.

På detta sätt uppstod Ostende-kompaniet. Den österrikiska kejsaren Carl VI hade 1720 startat ett ostindiskt kompani som utgick från Ostende i Flandern, då ett Österrikiskt lydrike. De större sjöfartsnationerna motsatte sig den Österikiska kejsarens ambitioner att driva ett eget nationellt kompani och lyckades via diplomatiska påtryckningar få Carl VI att 1727 lägga ner sin handel med ostindien. Det innebar att kapital på nytt frigjordes och därmed sökte ny hemvist. Det är nu en person vid namn Colin Campbell intar scenen med rollen som initiativtagare till det Svenska Ostindiska Kompaniet.

Colin Campbell var en av de som ville hitta nya vägar att göra affärer den ostindiska marknaden efter att Ostende-kompaniet tvingats avsluta sin verksamhet. Colin Campbell kom i kontakt med svensken Niclas Sahlgren som vid tillfället befann sig i Holland. Tillsammans med viss hjälp så drog de upp riktlinjerna för ett Svenskt Ostindiskt Kompani. Utländsk kapital sågs med stor misstänksamhet men trots detta lyckades man övertyga de svenska politikerna att godkänna ostindisk handel. Först var man tvungen att skaffa en inflytelserik svensk representant som kunde driva frågan. Denna person var Henrik König.

Tillstånd om oktroj skedde i två steg. Först sökte man pass för två fartyg. När dessa beviljades, trots stor misstänksamhet om missbruk av passen, så ansökte man om full oktroj. Denna ansökan om full oktroj avslogs dock. König gav trots detta inte upp utan gick vidare till riksdagen. I denna instans rönte König större framgång då man tveklöst tillstyrkte begäran om ett svenskt ostindieföretag. Regeringen samtyckte och den 14:e januari 1731 utfärdades privilegier för en oktroj på femton år. Referenser: Tore Frängsmyr, Ostindiska Kompaniet: Robert Hermansson, Det stora svenska äventyret.



Hänvisningar:

  1. Eskil Olán, Ostindiska Compagniets Saga, 1920(())
Nov 052008
 

Skeppslistan ger Svenska Ostindiska Kompaniets samtliga fartyg. Uppgifterna är hämtade från Sven T. Kjellbergs verk Svenska ostindiska compagnierna 1731-1813.

Varje ostindiefarare är presenterad som länk i tabellen nedan. Genom att klicka på länken ges mer information om respektive skepp.

Skeppslista Ostindiska Kompaniet 1731-1813

Skepp Byggd Läster Kanoner Man Melllan åren
Friedericus Rex Sueciae Terra Nova 200 20 100 1732-1745
Drottning Ulrica Eleonora byggd i utlandet 250 - 103 1735
Tre Cronor byggd i utlandet 225 28 - 1737
Suecia* Terra Nova 283 28 120 1737-1739
Götheborg* Terra Nova 340 30 120 1739-1745
Stockholm* Clasons varv 260 28 120 1737-1745
Riddarhuset Clasons varv 340 30 135 1740-1745
Calmar Kalmar 254 22 100 1741-1748
Drottningen af Swerige* Stockholm 387 30 130 1742-1745
Cronprinsessan Lovisa Ulria - 320 24 120 1746-1747
Freeden Terra Nova 260 22 120 1746-1749
Cronprinsen Adolph Friedric Stora stadsvarvet 387 27 140 1746-1754
Prins Gustaf Terra Nova 310 28 110 1746-1748
Götha Leijon - 310 28 110 1746-1754
Hoppet Terra Nova 280 28 130 1749-1754
Enigheten Djurgårdsvarvet 375 28 140 1748-1758
Prins Carl Clasons varv 350 30 140 1752-1766
Prins Friederic Adolhp* Terra Nova 398 26 130 1753-1761
Prinsessan Sophia Albertina Stora Stadsvarvet 402 26 130 1755-1761
Stockholms Slott Stora stadsvarvet 454 31 154 1761-1778
Riksens Ständer Terra Nova 460 34 170 1760-1770
Finland Stor stadsvarvet 450 30 150 1762-1781
Adolph Friederic Djurgårdsvarvet 450 24 160 1766-1786
Lovisa Ulrica Djurgårdsvarvet 380 24 140 1766-1783
Cron Prins Gustaf - 480 28 154 1767-1786
Drottning Sophia Magdalena* Stora Stadsvarvet 485 18 150 1774-1801
Terra Nova Terra Nova 503 18 150 1775-1786
Gustav III Djurgårdsvarvet 512 18 155 1779-1805
Gustav Adolhp Stora stadsvarvet 518 18 150 1784-1797
Götheborg II* Varvet Viken Gtb 530 20 170 1788-1796
Drottningen Varvet Viken Gtb 543 20 150 1798-1806
Maria Carolina Byggd i Frankrike 320 10 80 1798-1806
Östergöthland Norrköping 266 14 56 1799-1804
Westergöthland Gamla varvet Gtb 162 8 - 1799-1802
Fredrica Byggd i utlandet 243 12 56 1800-1806
Prinsessan Karlskrona 283 16 70 1802-1805
Wasa Karlskrona 478 20 167 1803-1805
           


Not: Enheten läst även kallad svår läst är enheten för att beskriva ett fartygs dräktighet eller vad vi idag i vanligt tal skulle kalla för lastkapacitet. 1 läst = ca: 2.5 ton (2 448 kilo).

Skeppslistor i form av originaldokument från Göteborgs Universitets scannade ostindie- arkiv i pdf-format:

Förteckning på Svenska Ostindiska Kompaniet Skepp som är avseglade ifrån Göteborg till Kanton, Bengal och Suratt under 1:a och 2:a Oktrojen.
Förteckning Svenska Ostindiska Kompaniets skepp under tredje oktrojen.
Förteckning över Ostindiska Kompaniets skepp under fjärde oktrojen.

Lästips: Det stora svenska äventyret

Nov 052008
 

Header Förteckning Ostindiska Kompaniet 1:a-2:a Oktrojen

Dokumentet är ett originaldokument från Göteborgs Universitets scannade arkiv av kvarlämnat material från Svenska Ostindiska Kompaniet. Arkivet är scannat och sparat i formatet DjVu. Dokumentet här är konverterat till pdf. Dokumentet ligger också som en del till grund för sammanställning av Ostindiska Kompaniets fullständiga skeppslista.

Ett alternativ är att ladda ner DjVu (läs hur man gör) och hämta dokumentet i detta format direkt från det scannade arkivet Göteborgs Universitet tillhandahåller.

Nov 052008
 

Ostindiska kompaniets första fartyg var ursprungligen döpt till Terra Nova, samman namn som varvet i Stockholm, år 1725 där det byggdes. Fartyget döptes om av kompaniet till Friedericus Rex Suecie efter att man fått en hel del hjälp från amiralitetet att utrusta och göra klart för den första Ostindien resan.1

byggd på Terra Nova, 200 läster, 20 kanoner, 100 man.

1:a resan:till Kanton, 9/2 1732-27/8 1733.
2:a resan till Kanton, 25/2 1735- 31/7 1736.
3:e resan till Kanton, 1/12 1737- 13/7 1739.
4:e resan till Bengalan, 5/4 1740- 12/8 1745.
5:e resan till Kanton, 1/1 1744- 12/8 1745.


Hänvisningar:

  1. sid 32, Det Stora svenska änentyret(())