Aug 242008
 
I en annan uppteckning från 1926 berättar Adolf Karlsson från Tvartorp, född 1860, följande historia:
En sjörövare eller sjökapten Lindahl skall ha ägt Tvartorp. Denna hade varit ute i Kina och rövat mycket rikedomar, så att när han kom hem, tordes han inte slå sig ned någon annanstans än vid Tvartorp. En del sade, att han hade så mycket pengar, så att han inte visste var han skulle göra av dem alla”

I den här artikeln skall jag berätta vad som döljer sig bakom dessa onekligen ovanliga och spännande uppteckningar om en sjörövare som bosatte sig i Risinge sockens allra nordligaste del.

Magasinsbyggnad från Tvartorp

En av två kvarvarande magasinsbyggnader Tvartorp

När folklivsforskaren Gustaf Olsson 1926 besökte Tvartorp beskrev han bebyggelsemiljön på och omkring Kungsholmen på följande vis:

Handeln med Kina organiserades genom Svenska Ostindiska Companiet som fick sina privilegier 1731. Kompaniet ombildades fem gånger fram till att det slutligen 1813 upphörde. Dessa ombildningar kallades 1, 2, 3, 4 och 5 oktrojen. Oktroj betydde ett av kungl. maj:t beviljat tillstånd att under en viss tid bedriva handel med länder öster om Godahoppsudden.

När Olof Lindahl var i 25 årsåldern var han en tid engagerad i Svenska Ostindiska Companiets verksamhet. Detta var under den tredje oktrojens verksamhetsperiod. Olof Lindahl gjorde under denna tid tre resor till Kina. Den första resan påbörjades den 17 januari 1774 och Olof Lindahl, som då var 26 år, reste som 4:e superkarg på skeppet Drottning Sophia Magdalena. Titeln superkarg betyder att han var den person ombord på skeppet som hade att bestämma om lastens inköp och liknande. Han var med andra ord kompaniets man ombord på skeppet. Resan till Kina och med staden Kanton som slutmål tog ca 200 dagar. Där stannade man i regel tre månader. Lindahl var tillbaka i Sverige den 16 maj 1775. Han stannade i Sverige 11/2 år innan han åter den 20 januari 1777 med samma skepp, Drottning Sophia Magdalena, begav sig till Kina. Denna gång reste han som tredje superkarg. När han återvände till Sverige, den 10 juni 1778, stannade han endast nio månader innan han den 7 mars 1779 begav sig på sin tredje resa till Kina.

Inför denna resa hade det skett vissa förändringar vad gällde kompaniets handelsförhållanden i Kina. Fr o m 1776 hade kineserna upphävt det gamla förbudet att låta kompaniets folk stanna kvar i Kina efter det att skeppen lämnat landet. Detta kom att underlätta kompaniets skötsel av sina affärer. Det blev nu superkargerna som stannade kvar i Kina. De olika länderna lät uppföra sin respektive faktorbyggnader i Kanton. Dessa innehöll kontor och bostad för kvarvarande superkarger.

När Olof. Lindahl gav sig iväg på sin tredje resa, den 7 mars 1779, på skeppet Gustaf III, hade han fått uppdraget av Svenska Ostindiska Companiet att stanna kvar som direktör vid det svenska faktoriet. Lindahl stannade i Kina sju år och tre månader. Förutom Olof Lindahl var också James Maule, Peter Johan Blaadh, E. von Stockinström och William Chalmers stationerade vid det svenska faktoriet under delar av den tid Lindahl var där. Denna tid, närmare bestämt åren 1777-1783, kom att bli kompaniets framgångsrikaste tid, de gyllene åren. Det var teet som var den klart dominerande handelsvaran under denna tid. Teet stod för 83% av den totala handeln. Å andra sidan har Johan Peter Blaadh i sina efterlämnade papper berättat att denna tid också var fylld av interna strider superkargerna emellan. Stämningen på det svenska faktoriet var troligen allt annat än god. Om detta skrev Blaadh bl.a:

…jag arbetar emot en plott onda människor, som ey stå at förändra, förr än döden tager dem. Tag Eder wäl till wara när de 3:ne Comp:ts män äro i sällskap och lita ey på Alnoor. Dessa fyra utgiöra den plott, som will min undergång”

Superkargerna kom under denna tid att skapa sig stora privata förmögenheter, då de bedrev en omfattande privat handel. De hade nämligen rätt att disponera ett visst utrymme på skeppen för hemförandet av gods och varor som de tänkte sälja för egen vinning. Denna möjlighet utnyttjade säkert Olof Lindahl som under sina sju år i Kina skaffade sig en ansenlig förmögenhet. Superkargerna hade även lön från kompaniet och denna beräknades i procent av den vinst som respektive skeppslast gav.

När så Lindahls förordnande som direktör i Kanton upphörde 1785 styrde han åter kosan mot Sverige och i juli månad 1786 steg den nu 38-årige Olof Lindahl i land i Göteborg som en betydligt rikare man när han for iväg. Detta kom att märkas i de omfattande husaffärer han längre fram skulle göra. Han tillhörde nu onekligen sin tids nyrika uppkomlingar.

Sjörövaren gifter sig
Olof Lindahl begav sig efter hemkomsten till sin hemstad Norrköping där han ägnade sig åt stärkelsebruket Kronan, som hans far hade startat 1741. Han fortsatte även sitt engagemang i Svenska Ostindiska Companiet.

I Norrköping träffade Lindahl den 16-åriga Charlotta Jancke. Hon var dotter till fabrikören Fredrik Jancke. Denne var under 1700-talets senare hälft en av de största fabriksägarna i Norrköping och en av stadens rikaste personer. Jancke ägde både textilindustrier och skeppsbyggerier i Norrköping. Charlotta Jancke växte upp med sin familj i ett stort vackert hus i hörnet Bråddgatan/Vattengatan vid norrköpings ström.

Ringborgska huset

Ringborgska huset, foto: Peter Kvick

Den 7 januari 1789 gifte sig den nu 41-årige Olof Lindahl med den 17-åriga Charlotta Jancke. Paret köpte ganska omgående det så kallade Ringborgska huset på Brådgatan i Norrköping utav Friherren E J Cederhielm. Huset byggdes 1784 och var med andra ord nästan nytt. Paret Lindahl kom nu att bo nästgranne med svärfadern, Fredrik Jancke. Huset som Lindahls köpte såg lite annorlunda ut än det gör idag, där det ligger kvar vid Norrköpings ström. Paret Lindahl flyttade in i en stor tvåvånings timmerbyggnad bestående av 11 rum, åtta kamrar, ett kök och två förstugor på nedre våningen. Den övre våningen hade nio rum, en sal, ett större förmak, sex kamrar och ett förmak. Vid en brandförsäkringsvärdering 1799 var huset värde 5 858 riksdaler.

Tjänstefolks- och köksbyggnaden Tvartorp
Tjänstefolks- och köksbyggnaden Tvartorp

Den 12 november 1789 föddes dottern Sofia Charlotta. När den andra dottern, Fredrica Dorotea, föddes den 31 maj 1792 var familjen Lindahls lantegendom i Tvartorp så gott som färdig. På en holme i sjön Hemtvaren hade Olof Lindahl låtit uppföra ett stort tvåvånings timmerhus åt sin familj och ett hus för för tjänstefolket vari även fanns ett stort kök där maten skulle lagas till familjen Lindahl. Sistnämnda byggnaden finns fortfarande kvar idag.

Hur såg då den Lindahlska herrgårdsbyggnaden ut? Den var ca 17×17 meter i fyrkant. Byggnaden var uppförd i timmer om två våningar och vindsvåning. Den nedre våningen bestod av GRÖNA KAMMAREN som hade tre fönster med lärftrullgardiner. I övrigt fanns här en säng med kattunsgardiner, en byrå, sex ljusmålade trästolar, fyra kullstolar, ett tebord mm. GULA KAMMAREN hade tre fönster med rullgardiner. Här fanns bl a ett spegelbord, ett tebord, åtta karmstolar, en säng med drällgardiner. Det minsta rummet på nedervåningen var en mindre kammare utan fönster. I förstugan stod ett slagbord. sex trädgårdsstolar och en förstugslykta. På den övre våningen fanns ett litet kabinett med ett fönster. I sängkammaren fanns sex ljusa karmstolar med gula dynor och en skottsäng med lärftsgardiner. Rummets enda fönster hade rullgardin också av lärft. I förmaket som hade två fönster med vita gardiner fanns ett spegelbord, en grå soffa med tegeldynor, sex grå fåtöljer och två små kullstolar. På väggen hängde en förgylld pendyl, elva glastavlor och en spegel med förgylld ram. I den stora salen med sina fem fönster fanns bl a tre spelbord, två gråmålade fällbord, ett skänkskåp, ett tebord och 18 gråmålade karmstolar. Vidare fanns i övervåningen den så kallade RÖDA KAMMAREN, en skrivkammare och en jungfrukramare. Huset hade också en vind.

Som synes herrgårdsbyggnadens interiörbeskrivning fanns inget kök. Detta förhållande förklaras med sitt köket var beläget i den intilliggande tjänstefolksbostaden. Köket beskrev i den inledningen citerade beskrivningen från 1926.

Hela detta byggnadskomplex stod troligen färdigt 1792. Olof Lindahl anställde en inspektor, Carl Fahlstedt, som ansvarade och skötte om byggnaderna. Jordbruket arrenderades ut till en Jonas Borgström. Den Lindahlska familjen hade nu sitt sommarresidens färdigt. Familjens fasta bostad var i Norrköping på Bråddgatan i det stora timmerhus som de köpt omkring 1789.

I Norrköping drev Olof Lindahl stärkelsebruket Kronan fram till år 1800. Han fortsatte även sitt engagemang i Svenska Ostindiska Companiet under den fjärde oktrojen. 1798 utsågs Olof Lindahl till ledamot i direktionen för Svenska Ostindiska Companiet. Under slutet av den tredje oktrojen började problem att uppstå i förhalandet mellan europèerna och de kinesiska handelsmännen vad gällde sättet att driva handel. Dessa problem påpekade superkargen och direktören Peter Johan Blaadh i en skrivelse till direktionen. Han lade fram ett konkret förslag på förändringar för att inte kompaniet skulle gå sin egen undergång till mötes. Skrivelsen möttes med kompakt oförstående av kompaniets direktion. Den fjärde oktrojens direktörer skulle till sin egen och kompaniets obotliga skada få erfara vad följderna blev av den nonchalans man intog mot Bladhs skrivelse. 1791 Klagade direktionen på de alltmer tilltagande avsättningssvårigheterna. 1798 blev tonen alltmer pessimistisk och man funderade på att helt enkelt lägga ner kompaniet, eftersom förlusterna blev allt större.

Läget på den svenska valutamarknaden var oroligt och detta skulle drabba kompaniet och dess direktion hårt. Vid riksdagen i Norrköping 1800 beslutades om en myntrealisation och kompaniet tvingades, trots tidigare utfästelser om att få slippa ytterligare avgifter och pålagor betala 150 000 piastrer till Riksgäldskontoret. I och med detta var den fjärde oktrojens öde beseglat.

“Sjörövaren” avlider
Som ledamot i kompaniets direktion blev Olof Lindahl både personligen och som företagsledare direkt påverkad av de svåra ekonomiska förhållanden som kompaniet stod inför. Detta föranledde honom att under vintern 1801, året Norrköpingsriksdagen, bege sig till Göteborg och Svenska Ostindiska Companiets kontor för att diskutera kompaniets framtid. Under detta besök i Göteborg 1801 avled Olof Lindahl den 16 februari. Han var då 53 år.

Nu började en oviss framtid för den övriga familjen, hustrun Charlotta 30 år, barnen Olof 7 år, Sophia 11år och Dorothea 9 år. 1805-1810 började familjen troligen få problem med att ha kvar den stora fastigheten i Norrköping. 1810 flyttade nämligen den nu 39-åriga änkan Charlotta Lindahl och den då 16-årige sonen Olof till Tvartorp för att bosätta sig där för gott. Förutom änkan och sonen anställdes också en mamsell/hushållerska som kom, 1810, från Stockholm. Sonen Olof flyttade snart från Tvartorp för att söka sig till Livgrenadjärsregementet i Linköping där han senare blev kapten. Charlotta Lindahl började ganska snart efter flytten till Tvartorp att bli sjuklig. Byggnaderna började underhållas dåligt och tendenser till ett visst förfall började skönjas. Den 15 oktober 1815 bestämde sig Charlotta Lindahl, som varit sjuklig sedan 1812, och hennes barn, att sälja hela Tvartorp till brukspatron Olof Burenstam på Sontorp. Köpeskillingen bestämde till 15 000 riksdaler Banco. Ytterligare några år bodde Charlotta Lindahl kvar på Tvartorp. Den sjätte juni 1818 kunde man läsa följande notis i Norrköpings Tidningar:

Död i landsorten.


Att framlidne Konungens Troman, Directeuren vid ostindiska Compagniet, Högädle Herr Olof Lindahls efterlämnade Enkefru Charlotta Fredrica Lindahl. född Jancke, stilla afled på Tvartorp i Risinge socken den 3 juni, uti dess 47 lefnsdaår, varder efter den sal. Dödas begäran, slägtingar och barn endast på detta sätt vördsamt tillkännagifvet.

Åbyggnaderna å Twartorps Egendom i Risinge Socken bestående af en hufwudbyggnad om 2:ne Wåningar ganska wacker och wäl inredd med Porcellainskakelugnar och allt öfrigt innanrede i complette stånd, samt 2:ne Flyglar innehållande Bodar, Stall och Wagnshus, äro till salu att genast kunna nedtagas och på Winterföre utan mycken kostnad transporteras. Närmare underrättelse lemnas af Wellenius & Landberg.

Resultatet av denna annonsering blev att hela Olof Lindahls skapelse utom tjänstefolksbostaden och två magasinsbyggnader revs och flyttades från Tvartorp. Detta måste ha skett innan 1827 för i sin Beskrivning över Östergötland, utkommen 1828, skrev P. D. Wiedegren följande:

Twartorp, som nu eges under Sonstorps Säteri och Bruk i Hellestads socken, har med mycken kostnad och smak, blifwit bebyggdt på 1790-talet af framl. directeuren wid Ostindiska Compagniet O.Lindahl; men är nu från en Chinesisk landtgård förwandlat till en bostad för bönder. Husen äro dels bortflyttade, dels förfallne, och alla anläggningar blifwa det mer och mer.

Cirkeln är nu sluten, en kort och intensiv epok i Tvartorp är i och med detta till ända, det lindahlska lantgårdsresidenset har nu skattat åt förgängelsen eller…? I den inledande beskrivningen från 1926 av den Lindahlska egendom sades att gårdens huvudbyggnad monterades ner för att sedan åter byggas upp i Norrköping, närmare bestämt vid Skvallertorget (Lilla torget). Här ligger idag, i hörnet Västgötegatan och Bergsbron, den stora pampiga Bergslagsgården. På en skylt på denna byggnad står det att den enligt en sägen skulle ha flyttats från Tvartorp socken, där den varit gårdens gamla huvudbyggnad. Är det möjligen så att detta är Olof Lindahls sommarresidens i Tvartorp? Nej, knappast! Bergslagsgården överensstämmer ej med den beskrivning av det Lindahlska huset i Tvartorp som gjorts tidigare i artikeln. Bergslagsgården byggdes för övrigt på 1740-talet med det utseende byggnaden har idag. Vart det Lindahlska huset tog vägen sedan det försvann från Tvartorp är fortfarande obekant.

Kungsholmen Tvartorp

Med denna framtida forskningsuppgift slutar beskrivningen av några levnadsöden och en intressant bebyggelseepok i Tvartorp som svävat ut till både Norrköping, Göteborg och Kina.

Christer Öjring

Lästips om en riktig sjörövare Lasse i gatan : Kaparkriget och det svenska stormaktsväldet

Apr 162008
 

“Det första dokumenterade kinesiska besöket i Sverige skedde under Gustav III dagar när en nyfiken ung sydkinesisk handelsman, tillika tolk åt Svenska Ostindiska kompaniet, Afock, år 1786, besökte landet inbjuden av superkargören Olof Lindahl. När kungen frågade honom om han inte var förvånad över att Sverige hade så liten befolkning ska han ha svarat med kinesisk artighet: ”Ja, litet Fålke, män gote Fålket”1

Det är den 20:e Juli 1786. Olof Lindahl har efter att som stationär superkargör åt Ostindiska kompaniet i Kanton i över 7 år återkommit till Svensk mark. Denna resa skulle även bli den sista kinaresan för Olof. Han var nu 38 år gammal och det var dags att stanna på svensk mark efter att i 20 år, nästan konstant, antingen befunnit sig på ett skepp till eller ifrån- eller boende i Kina. Olof kunde minnas tillbaka då han, bara 18 år, stigit på Skeppet Adolph Fredrik som skeppsskrivare. Det hade blivit 6 resor totalt i kompaniets tjänst och nu äntligen skulle han få möjlighet att använda sig av förmögenheten som tjänats ihop. Olofs engagemang i Kompaniet var dock långt ifrån över. Nu var siktet ställt på det slutgiltiga karriärsmålet för en sann tjänsteman vid Kompaniet. Olof Lindahl skulle inte sluta förren han tillskansat sig titeln Direktör vid Ostindiska kompaniet.

Som ett av stegen i att realisera denna plan genomförde Olof en riktig PR-kupp. Han hade bjudit med sig en ung kinesisk lingvist (översättare) att följa med på resan tillbaka Sverige. Detta var första gången en kines beträdde svensk mark.2

Att denna inbjudan skulle göra stort intryck vid hemkomsten visste Olof. Det skulle ge en fot i dörren till de flesta som var något att räkna med och en god möjlighet att bygga vidare på nätverket för det kommande värvet på svensk mark.


Hänvisningar:

  1. Citat ur Kjellgren (2001) Sveriges kineser(())
  2. I artikeln Afock- den förste kines som besökte Sverige som publicerades i Orientaliska studier Nr 98, 1998 skriver Jan Wirgin att en kinesisk köpman vid namn Choi A-fuk besökte Sverige som gäst till Superkargören vid Ostindiska kompaniet Olof Lindahl. Wirgin skriver också att det “så vitt man vet var den förste kines som besökt Sverige”. Det har hävdats att den högt uppsatte Hongköpmannen och tillika mandarinen Pon-key qua skulle ha gästat Niclas Sahlgren i Göteborg. Det finns inga belägg för att så skulle vara fallet skriver Wirgin i samma artikel. Artikeln om det första dokumenterade kinesiska besöket i Sverige är även publicerad i boken Från Kina till Europa(())
Apr 122008
 

Minnesskriften för Royal Bachelors’ club 1947 där O.L. är upptagen
som en av de första medlemmarna – nr 34.

Lindahl, Olof, superkargör. F. omkr. 1747. Superkargör vid Ostindiska
kompaniet i Göteborg. Död 16.2.1801 i Göteborg (D. = Domkyrkoförsamlingen).

I minnesskriften för S:t Johanneslogen Salomon à trois serrurers (1904)
finns en matrikel. O.L. upptas under nr 345:
Recip. 18/6 1787: Olof Lindahl, 39 år. Superkarg vid Ostindiska kompaniet.
Direktör.1


Hänvisningar:

  1. Länk till Royal Bachelors’ club(())
Jul 252008
 

Jan: (1787)

1. Måndag. est Nyårsdagen på Gåsewadholm. skref och öfwerlade med Br Clas om alla angelägenheter. spelte Schack med Major Malmsköld.

2. Tisdag. f:m: kl 10 afreste till Götheborg med Cousinerne Britte Marie, Friedrica och Ulrica Hierta. e:m: fölgde jag dem till Fru Hall hwarest de hörde mitt Instrument, sedan på Comoedien, där LandtPoeten och Le Tableau parlant upfördes. afton hos Hr Hall.

3. Onsdag. f:m: fölgde Fröknarna Hierta till Chinesen Afock, sedan i Domkyrckian där Hr Bäck spelte på Orgwärcket, därefter åkte med dem till Masthugget at se vüen af Staden. middag och afton hos Grefwe Sparre. e:m: expedierade posten visiter. Kl 6 återreste Fröknarna Hierta till Gåsewadholm.

4. Torsdag. f:m: ute i affairer samt expedierade posten. middag hos Directeur af Sandeberg. e:m: visiter samt i Frimurare Logen, hwarest Capitain Kerrulf von Wolffen antogs till Lärlinge och som sedan jemte Bne Gylich, Palm och Wettersten befordrades till Medbröder. därefter war MåltidsLoge. Hertig Carls Nådiga Bref om Bn Lund uplästes i dag, hwarwid jag höll ett tienligt Tal.

5. Fredag. f:m: ute i affairer samt skref till Canton med Ostindiefararen, som i dag alla gingo om bord. Kl 1 afreste jag med M:lle Jongberg från Götheborg och låg öfwer natten i Livered, hos Lagman Reutercrona. wägelaget war ganska swårt af en hiskelig halcka.

6. Lördag. est 13:de dag Jul. middag på Livered. e:m: lät jag wagnen gå landwägen till Koberg, men jag for på Släde öfwer Siön Wandriwatn, då hästen stanade med mig och jag war i stor fara men undslapp, Gudi lof, lyckligen. På Koberg träffades ett stort JuleSällskap, och därifrån min K. Hustru, Mågar och barn, samt Bror Jan – Abram Petersens från Stockholm.

7. Söndag. 8. Måndag. 9. Tisdag. 10. Onsdag . } alla dessa dagar på Koberg, skref, läste samt spelte Quadrille, Verkern och Schack.

 11. Torsdag. f:m: expedierade posten, sedan reste Stina, jag, Jonas och Charles Emil till Forstena till min K. Måg Gustaf Lewenhaupt.

12. Fredag. f:m: expedierade posten. e:m: musicerade med Konstmästaren Eurenius, Herr Eberhard och Jonas. Öfwersten Haijs woro här.

13. Lördag . e:m: reste wi till Onsiö till Öfwerste Haij, då jag under ditresan giorde visiter i Wenersborg. musicerade på Onsiö.

14. Söndag. hela dagen på Onsiö samt musicerade. Landshöfdingen Liljehorn med Fru och Swågrar woro där.

 15. Måndag. f:m: reste jag till Wenersborg då jag under wägen besökte Secretair Dinnetz på Nabbensberg. middag hos Landshöfdingen Liljehorn. e:m: visiter, sedan till Supercargeur Dittmer på Rånnum. afton på Forstena.

16. Tisdag. 17. Onsdag. } på Forstena, skref, läste, spelte Schack, Grand Trictrac och musicerade.

Se även ytterligare utdrag genom at klicka här

Jul 242008
 

Olof_Lindahl_d.ä född 171x död 1760 anlade tillsammans med Peter Christofersson Algher född 1703 död 1760 ett stärkelsebruk under privilegier av 1741. Lindahl d.ä och Algher var båda handelsmän i Norrköpingoch förekom under firmabeteckningen Algher & Lindahl. Stärkelsebruket kallades Kronan. Algher & Lindahls förvärvade mot tomtöre 1757 tomt i kvarteret Ostindien för stärkelsebruket. Brolins Norrköpingskarta 1769 utmärkte läget under “Stärkelsebruket”. Hur länge Kronan var kvar på denna plats och vart verksamheten utfördes tidigare är inte utrett. Ännu in på 1900-talet stod en vitrappad 2-våningsbyggnad med gavel kvar mot strömmen, i dagligt tal kallad “gamla stärkelsebruket”, vilket revs för hamnplanutvidgning och kajbygge 1911. Efter grundarenas död 1760 övergick bruket till arvingarna, vilka en lång följd av år fortsatte driften. Peter Algher efterlämnade 5 barn av vilka dottern Gertrud sedan 1750 var gift med Jacob Neostadius, handelsman i Stockholm, vilken övertog privilegierna 1760. Dottern Anna Maria blev 1761 gift med Jacob Schotte, född 1732 död 1798. Dottern Christina gifte sig 1758 Claes Eckhoff, född 1740 död1778. Dottern Margareta 1763 med Fredrik Berholtz född 1730 död 1796. Alla dessa 3 mågar var handelsmän i Norrköping (Örnberg 14.12)

Olof_Lindahl_d.ä barn var alla i uppväxtåren vilket de facto betydde att stärkelsebruket övergick till familjen Alghers. Av Olof Lindhals 11 barn dog 6 stycken i späd ålder. De som växte upp fann levnadsbanor på andra håll. Den ende som tycktes förblivit fäst vid Norrköping var sonen Olof (Lindahl d.y), född 1748, död 1801 direktör vid Ostindiska kompaniet, gift med Charlotta Jancke, far till kapten Olof Fredrik Lindahl, som ännu har avkomlingar i Norrköping. (Örnberg 14. 101)

I fabriksberättelsen 1800 uppges att handelsman Abraham Wallerstedt har tillverkat 236 L:tt puder och 498 L:tt stärkelse, varjämte tillägges att “direktö Lindahl (d.y) har intet tillverkat något för 1800”. Wallersteds torde således då varit stärkelsebrukets ägare.

År 1744 anges Herman Zingelman, hamburgare, såsom stärkelsebruksmästare, och 1746 Casper Zingelman, likaledes hamburgare. Förmodligen vor de bröder.

Vid sidan av stärkelsebruket planerades även ett pipbruk Kronan vilket Olof Lindahl d.ä 1756 fick privilegier. Desa övertogs dock 1760 av fortifikationsöverste Otto G. v Möller som i sin tur gav detta vidare till Gustaf Ulfklou. Om någon tillverkning skedde upplyser ej fabriksberetällserna.1


Hänvisningar:

  1. Norrköpingskrönikan s.206(())
Jul 232008
 

Claes Fredrik Hornstedt fick en grundlig utbildning i naturhistoria på Universitetet i Uppsala. Hans avhandling (1781) innehåller några plantor insamlade i japan av hans lärare och mentor Carl Peter Thunberg. På uppmaning av Thunberg seglade Hornstedt till Sydostasien 1783 där han började samla naturalia, med stöd av Batavian Society of Arts and Sciences.

1785 återvände Hornstedt till Europa på grund av dålig hälsa. Efter kortare uppehåll i Nederländerna, Frankrike och Danmark tog han 1786 examen i medicin på det tyska universitet Greifswalds. Tillbaka i Sverige utsågs Hornstedt till kurator och föreläsare i naturhistoria vid museet i Linköping (1787). Efter att tagit värvning i Svenska flottan 1796 blev han krigsfånge i det Svensk-Ryska kriget (1808) och utsedd till chefsläkare på ett ryskt lassaret på fortet Sveaborg. Hornstedt dog i Maj 1809.

Trots Hornstedts korta uppehåll i Sydostasien lyckades han hämta hem en imponerande mängd naturalia och etnologiska objekt. Trots att han aldrig kom i närheten av Japan så innehåller samlingen en serie av medicinska teckningar baserade på den Japanska boken Shinkyû gokuhishô. Dessa teckningar gavs till honom av Isaac Titsing som hade kommit tillbaka till Batavia efter hans andra resa från Ostindiska Kompaniets handlingsstation Dejima (Deshima)  hösten 1683.1

Boktips.2


Hänvisningar:

  1. http://www.flc.kyushu-u.ac.jp/~michel/serv/eujap/18thc/hornstedt/index.html(())
  2. http://www.ostindiskakompaniet.se/bocker/brev-fran-batavia-en-resa-till-ostindien-1782-1786/(())
Jul 072008
 

Den 23:e januari 1748 nedkom Hedvig Sofia Elionora (född Sandberg) med en son som döptes efter sin far till Olof. Fadern Olof Lindahl (d.ä) som var fabrikör och handelsmann i Norrköping drev tillsammans med partnern Peter Christoferson Algher ett Stärkelsebruk mitt i centrala Norrköping kallat Kronan.

Lite visste fadern att lilla Olofs liv så totalt skulle följa Ostindiska Kompaniets öde ända fram till sonens död i samband med kompaniets sammankallade styrelsemöte i Göteborg det turbulenta året 1801.