Dec 122008
 

Den 14 Juni 1731 meddelades det nya Svenska Ostindiska Kompaniets privilegier i ett privilegiebrev omfattande 18 paragrafer.

1. Kompaniet ges frihet att driva sjöfart och handel på Ostindien i femton år framåt , till alla hamnar, orter och floder belägna på andra sidan Goda Hoppsudden, där andra nationer bedriver öppen handel. Kompaniet får inte utvidga handeln till andra europeiska makters hamnar utan deras särskilda tillstånd.

2. Skeppen som används av kompaniet skall alltid avsegla från, och återkomma till, Göteborgs hamn för att lasta av sina varor och så snart som möjligt offentligt aktionera ut eller sälja dessa.

3. Under de femton privilegieåren skall Kompaniet till svenska  staten i s. k “specie caroliner” erlägga en avgift på 100 daler silvermynt för varje läst som varje skepp mäter i dräktighet, där betalning skall ske senast sex månader efter skeppets hemkomst.  Det erläggs också en avgift till rikets alla städer på 2 daler silvermynt per läst av inkommna ostindiska varor. Före avfärden från Göteborg skall därför fartygen därför uppmäta sin lastdryghet. För övrigt är Kompaniet befriat från alla andra avgifter som berör sjöfarten vid ut- och ingående i hamnnarna.

4. Kompaniet får bygga och utrusta så många fartyg som bolaget anser sig i behov av för att bedriva handel med det villkoret, att de byggs eller köps och utrustas med material från Sverige. Kan inte lämpliga skepp och material finnas inom Sveriges gränser får bolaget införskaffas dessa utanför nationens gränser, men vid fartygens utrustning skall svenska produkter, tillverkningar och manufakturer speciellt gynnas.

5. Skeppen skall föra svensk handelsflagga och sjöpass med kunglig underskrift. Det skall också på faryget medföras ett så kallat algeriskt sjöpass. (Detta pass utfärdades för att skydda mot kaperier från sjörövarna i Medelhavets “Barbareskstater” vilka Sverige vid tidpunkten hade slutit fred med).

6. Kompaniet får, för sin handelssjöfart, använda så stort kapital som anses nödvändigt och för att skaffa detta kapital tillhandahålla “subscribtioner” (ungefär samma sak som att teckna aktier) eller annan lämplig metod.

7. Kompaniet har rätt att lasta (och föra ut) “artilleri” krigsredskap och alla andra typer av varor, samt myntat och omyntat silver, vilket importerades till Sverige genom Kompaniets egen försorg. Däremot är det bestämt förbjudet för rederiet att utföra svenskt mynt med kungens eller Sveriges vapen i prägeln. I Ostindien ägde kompaniet och dess tjänstemän (superkargörna) att lasta skeppen med sådana varor, som de finner lämpligast att frakta och sälja i Göteborg.

8. Kompaniets skepp äger rätt att vid avsegling och återkomst fritt passera svenska hamnar och redder utan att besväras med besök ombord av tullen eller andra myndigheter, under någon som helst förevändning.

9. Allt av kompaniets material som skeppsvirke och utrustning som rederiet låtit föra in i riket eller fraktat från en svensk hamn till en annan med avsikt att använda vid vid byggandet och reparerandet av skeppen (som skall ske inom rikets gränser) är befriade från tullar och avgifter. På samma sätt befras utgående proviant och ammunition från dylika pålagor och beträffande utländska varor, avsedda att tas in i Sverige för vidare export till Ostindien, så är även dessa tullfria men skall förvaras i kompaniets egna magasin och packhus under tullverkets lås. Vid deras inlastning för utförsel erlades en avgift å en åttondels procent i recognition. Inhemska svenska varor voro dock bekagda med vanlig exporttull vid utförsel till Ostindien efter gällande taxa samt med detillägg, utgjordes av städernas andelar vid export.

10. Alla myndigheter i Sverige är ålagda att inte under några omständigheter uppehålla eller hindra Kompaniets fria transport av deras varor från den ena orten till den andra, eller ta  någon som helst avgift av rederiet, sedan kronan fått sin bestämda ersättning enl. § 3.

11. Kompaniets skeppskaptener och andra befälspersoner erhåller samma myndighet som örlogsflottans officerare att med lag och förordning att bland sjöfolk och soldater upprätthålla ordningen ombord. Dock skall de, liksom superkargörerna och övriga tjänstemän, alltid rätta sig efter kompaniets order i alla ärenden, som rörde skeppsfarten och handeln inom de gränser som privilegiet föreskriver.

12. Sjöfolk och soldatersom tar tjänst hos kompaniet, är befriade från värvning och tvångsantällning i kronans tjänst, – dock får ingen av krigsmaktens dessertörer inmönstras ombord.

13. Rymmer däremot några av bolagets egna män, vare sig det är matroser eller soldater, eller på något annat sätt undanhåler sig från befälets vetskap, så är det tillåtet för Kompaniet att med tjänliga medel häkta och återföra dessa med hjälp av vad myndigheterna kan bistå med.

14. Efter en ostindienfarares återkomst och när dess varor blivit sålda, är inköparen befriad från att betala någon som helst avgift eller tull då varorna förflyttas från ett ställe till ett annat inom landets gränser ellr vid utförsel utanför landetsgränser. I det senare fallet skall dock den sedvanliga recognitionen av en åttondels procent betalas.

15. Kompaniets styrelse skulle alltid bestå av minst tre män, nämligen Henrik König samt två andra andra redliga och i handel väl förfarna personer, som bemälte König ville förena sig med, och skulle de samtliga komma i åtnjutande av bolagets privilegier. Skulle någon av dem avlida eller för övrigt lämna företaget har de övriga att välja en annan redlig man i stället med lika rättigheter. Herr Königs båda kompanjoner skall båda vara svenskt infödda män eller utlänningar som svurit svenska kronan tro- och huldhetsed, och därjämte tillhörande den protestantiska läran. Dom skall också vara bosatta i inom riket och alltid vistas därstädes, för så vitt de ej med särskilt tiilstånd är resta utanför riket i Kompaniets ärenden, då den frånvarande med de övrigas samtycke ersätta den frånvarande med en redlig och förfaren vikarie i sitt ställe. Kompaniet äger själv avgöra om de anordningar efter vilka bolagets handel skulle drivas, – bara privilgiet riktigt följdes. Dock skulle det giva intressenter och aktiägare en klar räkning över deras insatta kapital samt den eventuella vinst eller förlust som gjorts, och skulle denna redovisning göras så snart skeppen anlänt från Ostindien och varorna försålts. Kompaniet är förbjudet att namngiva aktiägarna, eller att meddela deras respektive insatser i bolaget. Affärsböckerna är hemliga och får ej framvisas för någon under vilken förevändning som helst. Skulle någon av de tre direktörerna bryta mot denna föreskrift, eller företaga något mot aktiägarnas affärsintressen, får de andra göra en anmäla hos Commerce Collegium, som då kan suspendera eller avsätta direktören, allt efter förseelsens beskaffenhet, under det de övriga två herrarna har att sätta till en ny person i hans ställe. Intressenterna äger även att inför domstol lagsöka kompaniet, om de finner sig orätt behandlade i sina affärsangelägenheter.

16. Kompaniet äger rätt att i sin tjänst anställa så mycket folk det behagar, vare sig skeppsbefäl, superkargörer, matroser och soldater, och dessa får även vara av utländsk börd. De utlänningar som vill flytta hit och sätta in kapital i företaget, äger också samma rättigheter som svenska aktieägare och deras kapital kan inte tas i beslag eller utmätas. De äger även rätt att få svenskt medborgarskap efter stånd och rang.

17. Om kompaniet eller dess tjänstemän, under pågående handel och sjöfart blir hindrade i sitt arbete, oroade eller förfördelade, eller möts av list eller våld så äger bolaget att med tjänliga medel hävda sin rätt varhelst i världen saken inträffar. Kompaniet får rätt att möta våld med våld och behandla alla de anfallande som sjörövare och uppenbara fiender. Denna myndighet skall införas i alla d sjöpass som förs av Kompaniets kaptener. Blir något av av bolagets skepp anfallet av eller kapat, av vem det må vara månde, så lovar Kungl m:t att ta sig an saken, så vida kompaniprivilegiets första paragraf följts (att inte driva handel på andra nationers platser) och att med sin auktoritet under rikets beskydd förskaffa bolaget den önskade ursäkten ( samt samt ersättas med pengar), varjämte nödiga repressalier eller andra lämpliga åtgärder skall vidtas mot den felande.

18. Alla andra Kungl. m:ts undersåtar än dem, som deltar i kompaniets affärer, är det förjude att direkt eller indirekt driva någon som helst handel på de angivna orterna i Ostindien, på andra sidan Goda Hoppsudden under bolagets privilegieår. Den som frestas till en dylik konkurrerande affär hotas med kungens onåd, skeppens, varornas, ammunitionens samt hela utredningens konfiskering – alltsammans efter Kompaniets anmälan till vederbörandemyndighet. Slutligen ger regeringen Kompaniet löftet att dess intressenter vare sig in- eller utländska, särskilt skall hållas i välvillig åtanke och även erhålla ytterligare förbättringar å det nu meddelade frikostiga priviegiet, därest detta skule visa sig vara till nytta för handelns vidare utveckling och efter framställning därom från Kompaniet.

Referenser: Ostindiska Compagniets saga, Eskil Olán

Andra liknade artiklar:

Mest lästa posterna på Ostindiska Kompaniet:

Innehåll angående släktforskning och genealogi:

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)