Apr 022011
 

Författare: Lindahl Olof
Ur Gjörvells papper från kungliga bibliotekets handskriftsamlingar

I korthet var händelsen denna

Att då några främmande som spisat middag på [bountry] skeppet gingo sin väg hade kaptenen som var […..] genom sin 1:a styrman fått order om salut med kanonerna som genast gick i verkställighet [..] avseende på en kinesisk lastbåt som låg på sidan av skeppet ehuru konstapeln som emellan däck samma märkte, gav sin förman slikt till känna ock att ej kunde skjutas förr än båten [sej kast] undan, men istället för att lystra denna menskelige varningen ropade officeren "Fire away and be damn'd".

Vad var då att göra för den andra som var [……], skåtten gingo- vars förladdningar ej allenast dödade en kines utan blemerade 2:enne andra så illa att de några dagar därefter äfvenledes dogo.

Hade penningar ock försiktighet vid detta tillfället straxt vidtagits är troligt saken genom skeppets fiador (fiador enligt O L:s egna fotnot: hvarje skepp måste vid ankomsten till Kanton antaga en av köpmännen till så kallad fiador, ock vill säga samma som god man för skeppet) kunnat nedtystas, men som skeppet redan hade sin laddning (last, egen kommentar) inne ock endast [afbidade] superkargörens ankomst ombord, [där] kaptenen med mers = seglet trots kunna klarera denna villervallla, [….] ganska illa lyckades ty inom (sid 2) dygnet hade mandarinerna redan nys om vad som hänt och pålade fiadorn att utfodra den som gärningen begått.

Man kan lätt föreställa sig  den terreur som härvid utbredde sig ombord på skeppet ty vem skulle tagas för [……] när den obetänksamma officeraren som tvang konstapeln att skjuta aldrig kom i question. Kaptenen gjorde skriftliga invändningar att allt hänt i wåda ock sökte lägga hela felet på folket som var i lastbåten, ville på ingen condition själv lämna skeppet, ej heller någon annan.

Härvid förled det 2 till 3 dagar tills mandarinerna [………] ej hjälpte, brukades den listen att just samma dag superkargören, vars namn var Smith, ämnade sig ombord, utlurades han på öppna gatan, togs med våld ock bragtes till [..] staden uti fängsligt förvar, likväl med löfte av mandarinerna där närvarande med all attention bemötas tills den rätta brottslingen blifver uppgiven.

Ett påstående å deras sida som näppeligen […] skulle anses med förundran, [..] likväl skedde av engelsmännen, som med sin vanliga myndighet genast att han borde återtagas med våld.

Detta hände mellan klocka 8 och 9 om förmiddagen i november månad 1784, [….] bland de engelska knappt blev kunnigt, förr en de […….] med franska konsuln föllo på det obetänksamma steget att genast från skeppen alla skeppsbåtar bemannade med gevär ock ammunition.

Budkavlarna som utfärdades kunde i anseende till tullhusen ej undgå kinesernas uppmärksamhet, så att då båtarna om aftonen klockan 9 började komma tågande, sköts från ett kastell mitt ut reviret belägt uppå dem skarpt […], likväl utan att rikta på [….] utan genomsköts endast seglen, hvarvid till all lycka ingen salva återgafs, varför officerarna uti båtarna som hade manskapet under sin vård ej nog kan berömmas, ty hade det hänt vete gud vad sviterna den natten ock i den oredan blivit.

[….] båtarna kom vidare utan förfång alla upp till staden, placerade utanför faktorierna, ock inga orders att där i all stillhet bli kvar tills morgonen därpå.

Samma afton blev alla europeér kallade till engelska consellen för att höras, då ingen utom de redan nämnda nationer gingo in i några meningar att bruka våld, utan ehuru de även uppkallat sina skeppsbåtar, hade sådant skett för egen säkerhet i fall av […]  hvarvid det för denna gången förblev och skulle vidare påtänkas dagen därefter.

Hettan bland det krigiska […] blev emellertid anseligen svalad då de om morgonen sedan sömnen var gnuggad ur ögonen fick höra alla faktorierna sågs omringade med nära 4000 man trupper, ock å […] (vart endast gatan är emellan)  hela reviret betäckt med gallerier fulla av manskap – Då först funno de sitt misstag att vilja tvinga en hel nation med några skepp= båtar, samt önskade 1000:de gånger att båtarna med folket varit tillbaka medan efter den dagen varken kines eller eller andra fick […] eller […] gallerierna utom vilja signaler som av mandarinerna för de förra var utgivna, ock som inom en tid av några timmar ständigt utbyttes.

Här voro alla nu således i en fälla utan att veta vad utgången skulle bli, […] Hongköpmännen eller européernas fiadorer, såsom de enda vilka man kunnat få veta någonting, höll sig undan liksom kinesiska betjäningen i faktorierna, så inget annat sågs än miltär till höger och vänster.

Åter sammankallades européerna hos de engelska då all fientlighet ej mera påtänktes, utan blott bästa metoden att med någorlunda heder komma härifrån, vilket nu mer var lika så svårt som förra sättet att segra. Första steget skedde ock på ett mindre värdigt sätt för franska konsuln [Mono Viellard] som nästan först underblåste elden och var oförsiktig nod de franska superkargörerna som åtföljde skeppen ovetande för att synas att i franska konungens namn rekvirera båtarna, var även den första som dagen därefter på ett krypande sätt sökte företräde hos några mindre Mandariner som i en pagod straxt vid faktorierna voro samlade, och begärde deras tillstånd få eftersända fartygen med franska manskapet, vilket de lovade ta i övervägande och sände honom ovetande straxt om […….] till Foogyn (svarar ungefärligen mot överståthållare i Stockholm) som förmodligen ganska noga att förnimma små allvarsamma författningar kuvad modet på de våldförande, att utfärdade genast order till alla faktorierna att en superkarg av varje nation skulle hos honom samma dag inställa sig, vilket skedde.

Då [Foogyn] genom [….] föreställde engelsmännen deras stora obetänksamhet att i ett främmande land vilja våldföra sig emot lagarna och att blott hans mildhet hade återhållit honom att ej låta alla européer på platsen utan avseende springa över klingan pålade engelsmännen tillika utan dröjsmål uppge den brottsliga innom 24 timmar emedan han nogsamt visste att den mannen var i arrest ej i brottet hade annan del än skeppet som superkarg tillhörande, och i händelse sådant utan minsta uppskov ej skedde fingo de skylla sig själva för påföljderna; med ett ord ämbetsmannen hade till ämnet (ehuru mycket skarpt) hållit ett ganska lämpligt och välförfattat tal som i själva europa skulle gjort en dylik person heder, förmanades européerna i allmänhet slutligen att vid alla tillfällen i framtiden ej visa den minsta motsrävighet utan med beredvillghet gå tillhanda då omständigheterna kräva rannsakning och lagarna rättvisa (justice). Varpå avträdde [gatey] utan myror i huvudet ehuru denna order inom utsatt tid skulle kunna verkställas.

Vid återkomsten, sedan saken nu mera endast rörde engelsmännen fick de själva utagera vad de börjat som innan aftonen stadnade i det kännslolösa beslutet att konstapeln på skeppet borde utlämnas för att få superkargören på fri fot i den tanken (ehuru ogrundad i ett land där lagarna är så exekutiva som kina) att saken med tiden skulle förfalla, till utförande varav en av kaptenerna dagen därpå nedgick som av aftonen återkom med den oskyldiga stackarn, som genast genom mandarinernas [ombud] blev fängslad och Mr Smith ställd på fri fot.

Följande dag fick alla båtarna tillstånd att återgå till skeppen. Gallerierna på reviret och trupperna åtskildes så att allting kom i sitt förra skick igen, ej till liten [farignad] så väl för kineserna som européerna att ingen vidare ytterlighet hände som ofelbart hade kostat alla de senares liv, ty [….] har jag åtminståne ej bevistat, [hälst] man både då och efteråt fick fick höra det – Foo=gyn varit determinerad förr […..] allt än låta imponera sig, och då Kineserna genom föreställningar hos honom nämnt vad fara de i slikt upplopp kunde löpa, hade han yttrat sig att det för lagarnas helgd ej fick hjälpa om 10 av [landens] folk stöp för varje europé givandes order till alla köpmän och hantverkare som hade sina bodar och rörelser nära faktorierna att [….] små […] och undanflytta tills saken vunnit behörigt slut, vilket även gick i verkställighet.

Här vilade nu hela affären tills morgonen tills monarkens vilja blev kunnig vad resultatet skulle bli. Alla smickrade sig med hopp om kejsarens nåd men utgången för den fängslade visste beklagligen helt annat då efter 5 a 6 veckors förlopp regentens brev anlände från Peking som ehuru mitt i natten annonserades med kanon skott inne uti staden där mandarinerna straxt sammanträdde.

I dagningen morgonen därpå blev alla nationerna liksom förra gången kallade, ej utan farhåga vid ingåendet i staden att bli [spectateurer] av en ohyggelig execution, helst då vi ungefärligen på sista tredjedelen av vägen där mandarinerna var samlade funno alla gator å båda sidor uppdragna med beväpnade soldater i en reguljär [….] och vid flera stadsportar som [……] en sort högvakter som så snart vi [passerat] tillslöts. Komna till stället blev vi anmälda och genast inställda inför mandarinerna som till antalet voro sju då den förnämsta Ant=sat=zy (svarar mot justitiekansler) genom tolken lät tillsäga oss att han å sin herre och kejsares vägnar hade order att förkunna européerna det höga missnöje över deras uppförande i hans länder, och att de borde anse regentens nåd med besynnerlig aktning och tillgivenhet som i en händelse där 3:ne av hans undersåtar genom deras förvållande förlorat sitt liv ej återfodrade mera än ett tillbaka, tillika den allvarliga varningen av européerna i framtiden böra bibehålla all möjlig ordning inom små skepp och dess folk, samt den första superkargen för varje nation städse ansvara för de oredor förefalla, och genast utan minsta […..] eller hinder uppge sådana personer som genom brott mot landets lagar gjort sig till rannsakning skyldiga.

Som under allt detta konstapeln ej syntes närvarande frågade de kallade genom tolken vad som han fått, varpå svarades att den den ej utfallit, att den fängslade ej led någon nöd, och vad utgången kunde bli tills nu var dem obekant således då ännu glada i hoppet att kejsaren nåd skulle mellankomma – Avlade vår complimient och fingo avträde men voro knappast återkomna till faktorierna förr än berättelser från alla kanter inlopp, att konstapeln under det samma vi var inne hos mandarinerna i en närliggande gata blivit strangulerad omgiven av bödlar och utan en gång få se eller tala med någon bekant människa, [….] gubben*  [notering: gubben var 60 år med fru och barn] fält ganska bittra tårar seendes sig om på alla för att utfinna någon europé. En [oerhörd] sak och å mandarinernas sida en skamlig feghet utan like, som på detta lömska sättet sände honom i evigheten.

Således slutades denna katastrofen som i min tanke alltid blir en skamfläck på engelsmännen, så vida den allmänna berättelsen ägde grund om officerarnas otidiga order och gud då de således dens eller deras samveten som tillstyrkte denna oskyldiga människans uppgivande.

Sådana ohyggliga troféer lämna superkargkrig, som sannar det gamla ordspråket.

Skomakare bliv vid din läst.

 

Uppfattat av superkargören Hr Olof Lindahl, som så var i Kanton samt [återgivna] vittne till och vad härvid hände.

Andra liknade artiklar:

Mest lästa posterna på Ostindiska Kompaniet:

Innehåll angående släktforskning och genealogi:

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)