Dataspelet Ostindiska Kompaniet: East India Company

 Spel, Trailers och videor  Comments Off on Dataspelet Ostindiska Kompaniet: East India Company
Oct 292008
 

I datastrategispelet Ostindiska Kompaniet eller, “East India Company” som det heter original så får du som spelare möjligheten att bygga ett av de största handelsimperium världen har sett samtidigt som du måste engagera dig i vilda sjöslag för att nå fullständig rikedom och makt.

För oss alla som har ett intresse av Ostindiska kompaniet, 1700-tals sjöfart och inte kunde följa med ostindienfararen Götheborg på sin resa till Kina Kanton kan detta vara det närmsta man kan komma att få uppleva det stora äventyret.

Spelarna får slåss och styra sina handelsimperier från Europa till Fjärran Östern med åtta nationaliteter att välja bland. Storbritannien, Holland, Frankrike, Danmark, Portugal, Sverige, Italien eller Spanien.

Du startar i all enkelhet med att bygga upp din flotta, etablera förbindelser med fjärran länder samtidigt som du måste hålla andra rivaliserande nationer stången. Välj från en mängd olika skeppsklasser av fraktskepp och örlogsmän. Med hjälp av de olika fartygsklasserna skapar du välbalanserade flottor som går på specifika handelsrutter. Kontrollera och uppgradera välplacerade hamnar medan du formar din strategi för total dominans.

Konflikter och krig är oundvikligt. När fiendens skepp engagerar varandra i strid utspelar sig spektakulära sjöslag i realtid. Förödande bredsidor ges med ett hiskeligt öronbedövande brak som river genom fiendens skepp och dess manskap. För att nå en djupare taktiskt nivå kan du när som helst ta själv ta eget kommando på vilket som helst utav dina skepp som du önskar, detta för att riktigt kunna känna stridens hetta på riktigt nära håll.

Spelet skall enligt tillverkaren släppas någon gång under första kvartalet 2009.

Mer information får du på speltillverkarens egna hemsida som du kommer till om du klickar här

Oct 272008
 

This text will be replaced
 
 
Titel: FILMPREMIÄR!  "Ostindiefararen – till Kina och hem igen"
Beskrivning: Snart är det premiär av filmen "Ostindiefararen – till Kina och hem igen". Filmaren Peder Jacobsson var med ombord på Ostindienfararen Götheborgs resa till Kina.
Läs mer genom att klicka på länken. Läs mer genom att att klicka här.
Plats: Malmö, Ystad, Stenungsund, Kungsbacka,Torslanda, Gislaved, Åseda, Ånge, Filipstad, Grebbestad, Nynäshamn, Gusum Produktionsuppgifter: Titel: OSTINDIEFARAREN – TILL KINA OCH HEM IGEN Genre: Dokumentär Biopremiär: 2008-11-07 Produktionsland: Sverige Regissör: Peder Jacobsson, Patrik Axén, Johan Löfstedt Producent: Stavro Filmproduktion Speltid: 99 min Produktionsår: 2008 Distributör: Folkets Hus och Parker
Datum: 2008-11-07

Oct 152008
 

1787 gav Frimurare Ordens högste styresman Hertig Karl tillstånd att S:t Johanneslogen  Elisabeth kunde inrättas I Kanton. Två år tidigare 1785 fanns 21 stycken svenska frimurare och tillika anställda vid Ostindiska kompaniet på plats I kanton och det var troligen dessa som ansökte om att få bilda loge.1 Under den senare delen av Ostindiska Kompaniets tredje oktroj (1766-869) blev det vanligt att någon eller några av superkargörerna stannade kvar i Kanton, för att sköta Kompaniets affärer. År 1776 hade de kinesiska myndigheterna upphävt den förordning, som innebar att de utländska handelsmännen inte fick stanna i Kanton mellan säsongerna då alla skepp avseglat.2 Kompaniets representanter hade tidigare fått flytta till Macao i väntan på att ny affärssäsong skulle ta vid. Med dessa nya förutsättningar byggdes det upp ett underlag för en egen loge i Kanton. Frimureriet var mycket populärt bland Ostindiska kompaniets anställda med högre rang. Olof Lindahl3 skall varit en av de första daltagarna i den nya "Kanton" logen. Logen måste varit i sin linda då Olof Lindahl reste tillbaka till sverige 1786 efter att varit stationerad i Kanton för kompaniets räkning som fast superkargör 7 år. Det var även på denna resa (som också blev den sista för O.L) som Olof Lindahl bjöd med en Kinesisk gäst till Sverige. Denna kinesiska gäst vid namn Afock är också den första dokumenterade person med Kinesisk nationalitet som besökt Sverige.4. S:t Johanneslogen Elisabeth i Kanton, som det officiella namnet var, installerades i en egen lokal på Compagniets område den 20 september 1788. Läs mer om S:t Johanneslogen, klicka här Mer lästips: Frimureriet i Göteborg under 1700-talet Författad och utgiven av Olof P Berg. Ostindiska Compagniet – affärer och föremål. Utgiven av Göteborgs Stadsmuseum i en ny och förbättrad upplaga till sjösättningen. Finns att köpa i Museibutiken, Wettergrens mfl affärer.



Hänvisningar:

  1. http://www.frimurarorden.se/gpl/frim_i_vast/gpl_frimurare_i_vast_text_03_2.html(())
  2. Jan Wirgin, Från Kina till Europa(())
  3. Vem var sjörövaren på Tvartoprp(())
  4. Affock den första kinesen i Sverige(())
Aug 242008
 
I en annan uppteckning från 1926 berättar Adolf Karlsson från Tvartorp, född 1860, följande historia:
En sjörövare eller sjökapten Lindahl skall ha ägt Tvartorp. Denna hade varit ute i Kina och rövat mycket rikedomar, så att när han kom hem, tordes han inte slå sig ned någon annanstans än vid Tvartorp. En del sade, att han hade så mycket pengar, så att han inte visste var han skulle göra av dem alla”

I den här artikeln skall jag berätta vad som döljer sig bakom dessa onekligen ovanliga och spännande uppteckningar om en sjörövare som bosatte sig i Risinge sockens allra nordligaste del.

Magasinsbyggnad från Tvartorp

En av två kvarvarande magasinsbyggnader Tvartorp

När folklivsforskaren Gustaf Olsson 1926 besökte Tvartorp beskrev han bebyggelsemiljön på och omkring Kungsholmen på följande vis:

Handeln med Kina organiserades genom Svenska Ostindiska Companiet som fick sina privilegier 1731. Kompaniet ombildades fem gånger fram till att det slutligen 1813 upphörde. Dessa ombildningar kallades 1, 2, 3, 4 och 5 oktrojen. Oktroj betydde ett av kungl. maj:t beviljat tillstånd att under en viss tid bedriva handel med länder öster om Godahoppsudden.

När Olof Lindahl var i 25 årsåldern var han en tid engagerad i Svenska Ostindiska Companiets verksamhet. Detta var under den tredje oktrojens verksamhetsperiod. Olof Lindahl gjorde under denna tid tre resor till Kina. Den första resan påbörjades den 17 januari 1774 och Olof Lindahl, som då var 26 år, reste som 4:e superkarg på skeppet Drottning Sophia Magdalena. Titeln superkarg betyder att han var den person ombord på skeppet som hade att bestämma om lastens inköp och liknande. Han var med andra ord kompaniets man ombord på skeppet. Resan till Kina och med staden Kanton som slutmål tog ca 200 dagar. Där stannade man i regel tre månader. Lindahl var tillbaka i Sverige den 16 maj 1775. Han stannade i Sverige 11/2 år innan han åter den 20 januari 1777 med samma skepp, Drottning Sophia Magdalena, begav sig till Kina. Denna gång reste han som tredje superkarg. När han återvände till Sverige, den 10 juni 1778, stannade han endast nio månader innan han den 7 mars 1779 begav sig på sin tredje resa till Kina.

Inför denna resa hade det skett vissa förändringar vad gällde kompaniets handelsförhållanden i Kina. Fr o m 1776 hade kineserna upphävt det gamla förbudet att låta kompaniets folk stanna kvar i Kina efter det att skeppen lämnat landet. Detta kom att underlätta kompaniets skötsel av sina affärer. Det blev nu superkargerna som stannade kvar i Kina. De olika länderna lät uppföra sin respektive faktorbyggnader i Kanton. Dessa innehöll kontor och bostad för kvarvarande superkarger.

När Olof. Lindahl gav sig iväg på sin tredje resa, den 7 mars 1779, på skeppet Gustaf III, hade han fått uppdraget av Svenska Ostindiska Companiet att stanna kvar som direktör vid det svenska faktoriet. Lindahl stannade i Kina sju år och tre månader. Förutom Olof Lindahl var också James Maule, Peter Johan Blaadh, E. von Stockinström och William Chalmers stationerade vid det svenska faktoriet under delar av den tid Lindahl var där. Denna tid, närmare bestämt åren 1777-1783, kom att bli kompaniets framgångsrikaste tid, de gyllene åren. Det var teet som var den klart dominerande handelsvaran under denna tid. Teet stod för 83% av den totala handeln. Å andra sidan har Johan Peter Blaadh i sina efterlämnade papper berättat att denna tid också var fylld av interna strider superkargerna emellan. Stämningen på det svenska faktoriet var troligen allt annat än god. Om detta skrev Blaadh bl.a:

…jag arbetar emot en plott onda människor, som ey stå at förändra, förr än döden tager dem. Tag Eder wäl till wara när de 3:ne Comp:ts män äro i sällskap och lita ey på Alnoor. Dessa fyra utgiöra den plott, som will min undergång”

Superkargerna kom under denna tid att skapa sig stora privata förmögenheter, då de bedrev en omfattande privat handel. De hade nämligen rätt att disponera ett visst utrymme på skeppen för hemförandet av gods och varor som de tänkte sälja för egen vinning. Denna möjlighet utnyttjade säkert Olof Lindahl som under sina sju år i Kina skaffade sig en ansenlig förmögenhet. Superkargerna hade även lön från kompaniet och denna beräknades i procent av den vinst som respektive skeppslast gav.

När så Lindahls förordnande som direktör i Kanton upphörde 1785 styrde han åter kosan mot Sverige och i juli månad 1786 steg den nu 38-årige Olof Lindahl i land i Göteborg som en betydligt rikare man när han for iväg. Detta kom att märkas i de omfattande husaffärer han längre fram skulle göra. Han tillhörde nu onekligen sin tids nyrika uppkomlingar.

Sjörövaren gifter sig
Olof Lindahl begav sig efter hemkomsten till sin hemstad Norrköping där han ägnade sig åt stärkelsebruket Kronan, som hans far hade startat 1741. Han fortsatte även sitt engagemang i Svenska Ostindiska Companiet.

I Norrköping träffade Lindahl den 16-åriga Charlotta Jancke. Hon var dotter till fabrikören Fredrik Jancke. Denne var under 1700-talets senare hälft en av de största fabriksägarna i Norrköping och en av stadens rikaste personer. Jancke ägde både textilindustrier och skeppsbyggerier i Norrköping. Charlotta Jancke växte upp med sin familj i ett stort vackert hus i hörnet Bråddgatan/Vattengatan vid norrköpings ström.

Ringborgska huset

Ringborgska huset, foto: Peter Kvick

Den 7 januari 1789 gifte sig den nu 41-årige Olof Lindahl med den 17-åriga Charlotta Jancke. Paret köpte ganska omgående det så kallade Ringborgska huset på Brådgatan i Norrköping utav Friherren E J Cederhielm. Huset byggdes 1784 och var med andra ord nästan nytt. Paret Lindahl kom nu att bo nästgranne med svärfadern, Fredrik Jancke. Huset som Lindahls köpte såg lite annorlunda ut än det gör idag, där det ligger kvar vid Norrköpings ström. Paret Lindahl flyttade in i en stor tvåvånings timmerbyggnad bestående av 11 rum, åtta kamrar, ett kök och två förstugor på nedre våningen. Den övre våningen hade nio rum, en sal, ett större förmak, sex kamrar och ett förmak. Vid en brandförsäkringsvärdering 1799 var huset värde 5 858 riksdaler.

Tjänstefolks- och köksbyggnaden Tvartorp
Tjänstefolks- och köksbyggnaden Tvartorp

Den 12 november 1789 föddes dottern Sofia Charlotta. När den andra dottern, Fredrica Dorotea, föddes den 31 maj 1792 var familjen Lindahls lantegendom i Tvartorp så gott som färdig. På en holme i sjön Hemtvaren hade Olof Lindahl låtit uppföra ett stort tvåvånings timmerhus åt sin familj och ett hus för för tjänstefolket vari även fanns ett stort kök där maten skulle lagas till familjen Lindahl. Sistnämnda byggnaden finns fortfarande kvar idag.

Hur såg då den Lindahlska herrgårdsbyggnaden ut? Den var ca 17×17 meter i fyrkant. Byggnaden var uppförd i timmer om två våningar och vindsvåning. Den nedre våningen bestod av GRÖNA KAMMAREN som hade tre fönster med lärftrullgardiner. I övrigt fanns här en säng med kattunsgardiner, en byrå, sex ljusmålade trästolar, fyra kullstolar, ett tebord mm. GULA KAMMAREN hade tre fönster med rullgardiner. Här fanns bl a ett spegelbord, ett tebord, åtta karmstolar, en säng med drällgardiner. Det minsta rummet på nedervåningen var en mindre kammare utan fönster. I förstugan stod ett slagbord. sex trädgårdsstolar och en förstugslykta. På den övre våningen fanns ett litet kabinett med ett fönster. I sängkammaren fanns sex ljusa karmstolar med gula dynor och en skottsäng med lärftsgardiner. Rummets enda fönster hade rullgardin också av lärft. I förmaket som hade två fönster med vita gardiner fanns ett spegelbord, en grå soffa med tegeldynor, sex grå fåtöljer och två små kullstolar. På väggen hängde en förgylld pendyl, elva glastavlor och en spegel med förgylld ram. I den stora salen med sina fem fönster fanns bl a tre spelbord, två gråmålade fällbord, ett skänkskåp, ett tebord och 18 gråmålade karmstolar. Vidare fanns i övervåningen den så kallade RÖDA KAMMAREN, en skrivkammare och en jungfrukramare. Huset hade också en vind.

Som synes herrgårdsbyggnadens interiörbeskrivning fanns inget kök. Detta förhållande förklaras med sitt köket var beläget i den intilliggande tjänstefolksbostaden. Köket beskrev i den inledningen citerade beskrivningen från 1926.

Hela detta byggnadskomplex stod troligen färdigt 1792. Olof Lindahl anställde en inspektor, Carl Fahlstedt, som ansvarade och skötte om byggnaderna. Jordbruket arrenderades ut till en Jonas Borgström. Den Lindahlska familjen hade nu sitt sommarresidens färdigt. Familjens fasta bostad var i Norrköping på Bråddgatan i det stora timmerhus som de köpt omkring 1789.

I Norrköping drev Olof Lindahl stärkelsebruket Kronan fram till år 1800. Han fortsatte även sitt engagemang i Svenska Ostindiska Companiet under den fjärde oktrojen. 1798 utsågs Olof Lindahl till ledamot i direktionen för Svenska Ostindiska Companiet. Under slutet av den tredje oktrojen började problem att uppstå i förhalandet mellan europèerna och de kinesiska handelsmännen vad gällde sättet att driva handel. Dessa problem påpekade superkargen och direktören Peter Johan Blaadh i en skrivelse till direktionen. Han lade fram ett konkret förslag på förändringar för att inte kompaniet skulle gå sin egen undergång till mötes. Skrivelsen möttes med kompakt oförstående av kompaniets direktion. Den fjärde oktrojens direktörer skulle till sin egen och kompaniets obotliga skada få erfara vad följderna blev av den nonchalans man intog mot Bladhs skrivelse. 1791 Klagade direktionen på de alltmer tilltagande avsättningssvårigheterna. 1798 blev tonen alltmer pessimistisk och man funderade på att helt enkelt lägga ner kompaniet, eftersom förlusterna blev allt större.

Läget på den svenska valutamarknaden var oroligt och detta skulle drabba kompaniet och dess direktion hårt. Vid riksdagen i Norrköping 1800 beslutades om en myntrealisation och kompaniet tvingades, trots tidigare utfästelser om att få slippa ytterligare avgifter och pålagor betala 150 000 piastrer till Riksgäldskontoret. I och med detta var den fjärde oktrojens öde beseglat.

“Sjörövaren” avlider
Som ledamot i kompaniets direktion blev Olof Lindahl både personligen och som företagsledare direkt påverkad av de svåra ekonomiska förhållanden som kompaniet stod inför. Detta föranledde honom att under vintern 1801, året Norrköpingsriksdagen, bege sig till Göteborg och Svenska Ostindiska Companiets kontor för att diskutera kompaniets framtid. Under detta besök i Göteborg 1801 avled Olof Lindahl den 16 februari. Han var då 53 år.

Nu började en oviss framtid för den övriga familjen, hustrun Charlotta 30 år, barnen Olof 7 år, Sophia 11år och Dorothea 9 år. 1805-1810 började familjen troligen få problem med att ha kvar den stora fastigheten i Norrköping. 1810 flyttade nämligen den nu 39-åriga änkan Charlotta Lindahl och den då 16-årige sonen Olof till Tvartorp för att bosätta sig där för gott. Förutom änkan och sonen anställdes också en mamsell/hushållerska som kom, 1810, från Stockholm. Sonen Olof flyttade snart från Tvartorp för att söka sig till Livgrenadjärsregementet i Linköping där han senare blev kapten. Charlotta Lindahl började ganska snart efter flytten till Tvartorp att bli sjuklig. Byggnaderna började underhållas dåligt och tendenser till ett visst förfall började skönjas. Den 15 oktober 1815 bestämde sig Charlotta Lindahl, som varit sjuklig sedan 1812, och hennes barn, att sälja hela Tvartorp till brukspatron Olof Burenstam på Sontorp. Köpeskillingen bestämde till 15 000 riksdaler Banco. Ytterligare några år bodde Charlotta Lindahl kvar på Tvartorp. Den sjätte juni 1818 kunde man läsa följande notis i Norrköpings Tidningar:

Död i landsorten.


Att framlidne Konungens Troman, Directeuren vid ostindiska Compagniet, Högädle Herr Olof Lindahls efterlämnade Enkefru Charlotta Fredrica Lindahl. född Jancke, stilla afled på Tvartorp i Risinge socken den 3 juni, uti dess 47 lefnsdaår, varder efter den sal. Dödas begäran, slägtingar och barn endast på detta sätt vördsamt tillkännagifvet.

Åbyggnaderna å Twartorps Egendom i Risinge Socken bestående af en hufwudbyggnad om 2:ne Wåningar ganska wacker och wäl inredd med Porcellainskakelugnar och allt öfrigt innanrede i complette stånd, samt 2:ne Flyglar innehållande Bodar, Stall och Wagnshus, äro till salu att genast kunna nedtagas och på Winterföre utan mycken kostnad transporteras. Närmare underrättelse lemnas af Wellenius & Landberg.

Resultatet av denna annonsering blev att hela Olof Lindahls skapelse utom tjänstefolksbostaden och två magasinsbyggnader revs och flyttades från Tvartorp. Detta måste ha skett innan 1827 för i sin Beskrivning över Östergötland, utkommen 1828, skrev P. D. Wiedegren följande:

Twartorp, som nu eges under Sonstorps Säteri och Bruk i Hellestads socken, har med mycken kostnad och smak, blifwit bebyggdt på 1790-talet af framl. directeuren wid Ostindiska Compagniet O.Lindahl; men är nu från en Chinesisk landtgård förwandlat till en bostad för bönder. Husen äro dels bortflyttade, dels förfallne, och alla anläggningar blifwa det mer och mer.

Cirkeln är nu sluten, en kort och intensiv epok i Tvartorp är i och med detta till ända, det lindahlska lantgårdsresidenset har nu skattat åt förgängelsen eller…? I den inledande beskrivningen från 1926 av den Lindahlska egendom sades att gårdens huvudbyggnad monterades ner för att sedan åter byggas upp i Norrköping, närmare bestämt vid Skvallertorget (Lilla torget). Här ligger idag, i hörnet Västgötegatan och Bergsbron, den stora pampiga Bergslagsgården. På en skylt på denna byggnad står det att den enligt en sägen skulle ha flyttats från Tvartorp socken, där den varit gårdens gamla huvudbyggnad. Är det möjligen så att detta är Olof Lindahls sommarresidens i Tvartorp? Nej, knappast! Bergslagsgården överensstämmer ej med den beskrivning av det Lindahlska huset i Tvartorp som gjorts tidigare i artikeln. Bergslagsgården byggdes för övrigt på 1740-talet med det utseende byggnaden har idag. Vart det Lindahlska huset tog vägen sedan det försvann från Tvartorp är fortfarande obekant.

Kungsholmen Tvartorp

Med denna framtida forskningsuppgift slutar beskrivningen av några levnadsöden och en intressant bebyggelseepok i Tvartorp som svävat ut till både Norrköping, Göteborg och Kina.

Christer Öjring

Lästips om en riktig sjörövare Lasse i gatan : Kaparkriget och det svenska stormaktsväldet

Jul 312008
 

Den här boken är intressant även om den direkt inte tar upp angelägenheter som berör Ostindiska kompaniet. Boken beskriver Sveriges mest kände sjörövare Lasse i gatan, eller kapare som det egentligen var frågan om. Kapandet var ett sätt för nationer att föra ekonomiskt krig mellan varandra. Kaparbrev delades ut av staten som på så sätt sanktionerade verksamheten. Lasse i gatan vars riktiga namn var Lars Gatenhielm opererade som kapare under det stora nordiska kriget personligt headhuntad av kungen Karl XII.

Kompaniet hade en hel del problem med sjöröveri, i alla fall var det något man tog på största allvar och Kompaniets båtar hade laglig rätt att skydda last och besättning med våld om så skulle behövas. Boken om Lasse i gatan tar i ett kapitel upp hur pirater från Madagaskar närmade sig den Svenska kungen med ett förslag om handel på ostindien under svensk flagg. Initiativet från piraterna föll i god jord hos Kungen men så kom en knapp ivägen för detta företag. Det hela rann ut i sanden men kan ses som ett av de första försöken till en ostindienhandel under svensk flagg. Författare:Lars Ericson Wolke.

Gå till bokhandel

Jul 252008
 

Boken “Från Kina till Europa” med underrubriken “Kinesiska konstföremål från de ostindiska kompaniernas tid” gavs ut 1998 i samband med en utställning på Östasiatiska Museet med samma namn. Boken beskriver inte bara en mängd föremål typiska för handeln med Ostindien utan den har även andra självstående kapitel såsom Svenska Ostindiska Kompaniets handel med Kina, konst och kuriosa. Afock den första Kines som besökte Sverige tillägnas ett eget kapitel samt samarbetet som Kompaniet hade med Linné och hans lärjungar. Te och tedrickande får också ett stort utrymme i boken.

Tidigare kunda man gå vidare här och beställa boken via länk direkt till bokshop men efter att den inte längre finns tillgänglig hos någon bokshop på nätet så lämnar jag här ISBN nummer för den som är intresserad att söka vidare på egen hand. Det kan vara värt att kontakta Östasiatiska museet där jag själv införskaffade mitt eget exemplar. Se uppgifter nedan.

Boktitel: Från Kina till Europa, Kinesiska konstföremål från de ostindiska kompaniernas tid
Författare: Jan Wirgin
ISSN: 0585-3257
ISBN: 91-7100-576-5

Östasiatiska museet
Skeppsholmen, Box 16381, 103 27 Stockholm
Tel: 08-519 557 50/70 Fax: 08-519 557 55
E-post:info@ostasiatiska.se

Jul 242008
 
Ostindiska Compagniet och jakten på silver snillen eller tokstollar

Mycket har skrivits om Ostindiska kompaniet och om de segelfartyg som hämtade hem ovärderliga skatter till Sverige. Men i den här nya boken beskrivs en helt annan historia, så fantastisk att den skulle platsa i vilket TV-drama eller “såpa” som helst.

Det hemliga och spektakulära gruvprojekt som drogs igång i slutet av 1700-talet, delvis med pengar från Ostindiska Companiet och gräddan av den gustavianska tidens ämbetsmän, blev ett fiasko som saknar motsvarighet i svensk industrihistoria. Journalisterna Bertil Holmström (som tidigare givit ut boken “Tio dagar som skakade Göteborg”) och Rolf Gustafsson tar läsaren med in i en hittills okänd serie bisarra och dramatiska händelser, där alkemister, äventyrare, kungligheter och bedragare är inblandade i ett vågspel djupt inne i Dalslands ödsliga skogar.1

Gå till bokhandel


Hänvisningar:

  1. Pressinformation till boksläpp 3 april 2007, Warne förlag(())
Jul 232008
 

Claes Fredrik Hornstedt fick en grundlig utbildning i naturhistoria på Universitetet i Uppsala. Hans avhandling (1781) innehåller några plantor insamlade i japan av hans lärare och mentor Carl Peter Thunberg. På uppmaning av Thunberg seglade Hornstedt till Sydostasien 1783 där han började samla naturalia, med stöd av Batavian Society of Arts and Sciences.

1785 återvände Hornstedt till Europa på grund av dålig hälsa. Efter kortare uppehåll i Nederländerna, Frankrike och Danmark tog han 1786 examen i medicin på det tyska universitet Greifswalds. Tillbaka i Sverige utsågs Hornstedt till kurator och föreläsare i naturhistoria vid museet i Linköping (1787). Efter att tagit värvning i Svenska flottan 1796 blev han krigsfånge i det Svensk-Ryska kriget (1808) och utsedd till chefsläkare på ett ryskt lassaret på fortet Sveaborg. Hornstedt dog i Maj 1809.

Trots Hornstedts korta uppehåll i Sydostasien lyckades han hämta hem en imponerande mängd naturalia och etnologiska objekt. Trots att han aldrig kom i närheten av Japan så innehåller samlingen en serie av medicinska teckningar baserade på den Japanska boken Shinkyû gokuhishô. Dessa teckningar gavs till honom av Isaac Titsing som hade kommit tillbaka till Batavia efter hans andra resa från Ostindiska Kompaniets handlingsstation Dejima (Deshima)  hösten 1683.1

Boktips.2


Hänvisningar:

  1. http://www.flc.kyushu-u.ac.jp/~michel/serv/eujap/18thc/hornstedt/index.html(())
  2. http://www.ostindiskakompaniet.se/bocker/brev-fran-batavia-en-resa-till-ostindien-1782-1786/(())
Jul 162008
 

Tionde serien. No. 1151                                                                 10 Mars 1767

Kontrakt emellan J. Abr. Grill å Svenska Ostindiska Compagniets vägnar och Kontrakt om Te sid 1Kinesiske handlaren Poankhequa,1 att denne senare till de ? Ostindiska Compagniets skepp “som ankommer till Canton detta år” skulle levferere 4550 Peckul Boheé the och 500 peckul ankoy Coryo, emot ett betingat pris af 15 Tael och 5 maes ? Peckul af 142 skålpund… forts2

Jag Poankhequa tillstår härmed att hafva med Herr Jean Abraham Grill, å Svenska

ostindiska kompaniets wägnar ingått kontrakt att till närmaste av kompaniets skepp som ankomma till Kanton detta år leverera fyra tusende femhundra och femtio Peckull sundt och gott Boheé Te, av bästa sorten fritt från al

l blandning, av god lukt och färg uti vattnet samt inga svarta och skadade blader; och femhundra Peckul av allra bästa sorten ankoy Coryo, fritt från grus och all slags blandning, emot ett betingat pris av femton tael och fem mes per Peckul av 142 Svenska skålpund… forts2

Läs mer om te http://www.teradet.se/m1.asp

Kontrakt om te mellan Poankeyqua och Jean Abraham Grill


Hänvisningar:

  1. Den kinesiske handelsmannen och mandarinen Poankhequa finns avbildad på ett spegelporträtt som innehas av Göteborgs historiska museum. Portättet skall varit en gåva av Poankeyqua i samband med ett besök som den samme gjort i Göteborg. (Tore Frängsmyr, Ostindiska kompaniet, 1976, bild och bildtext s.58) Det finns dock inga belägg för att detta besök någonsin skett då sannolikheten för att en så högt uppsatt tjänsteman skulle ha företagit en så farofylld resa till avlägsna Sverige förefaller otroligt. (J Wirgin, Från Kina till Europa s.219) se även artikel om Afock- den första kines som besökte sverige (())
  2. Ostindiska kompaniet dokument och personer, 1731-1813(())(())
Jul 122008
 

För att förstå Ostindiska kompaniet som företag och i vilket ekonomiskt ramverk  som kompaniet verkade i bör man känna till vad som har kommit att kallas för merkantilismen. Merkantilismen som begrepp uppfanns igentligen av personer som var emot företeelsen. Den första som använder sig av ordet merkantilism var Adam Smith. Den mest framträdande drivkraften med merkantilismen  var att all utrikeshandel skulle skapa ett överskott och därigenom förse landet med guld och silver. Handelspolitiken var således enkel, den gav stöd till export och upprättade tullar mot import.

Exportinkomsterna skulle ökas genom att råvarorna förädlades innan dom exporterades. Tullarna gav staten inkomster och genom att staten även kontrollerade rätten att bedriva utrikeshandel med hjälp av tilldelning av speciella privilegier gav detta möjlighet för några få att skaffa sig stora rikedomar.

Det kan tyckas motsägesfullt att Ostindiska kompaniet som dom flesta ser som ett importföretag var så symbiotiskt hårt kopplat till merkantilismen, speciellt med tanke på det starkt protektionistiska och nationella inslaget i denna ekonomiska doktrin.

Kompaniet var inte heller ett helt okontroversiellt företag på grund av styrkan i merkantilismen som rådande dogm. Det höjdes många kritiska röster mot kompaniet som sa att landet utarmades på grund av meningslös import av lyxvaror.

Sambandet med Ostindiska kompaniets möjlighet att existera och merkantilismen blir ytterligare svårförklarat då Kineserna själva inte var speciellt intresserade att köpa Skandinaviska varor. Kineserna var mest intresserade att få betalt i silver. Sverige egna silverproduktion var inte i närheten av det som Ostindiska kompaniet behövde för sin handel. Det var däremot högintressant att hitta silverfyndigheter och därför var det vissa inom kompaniet som deltog i tämligen utsvävande prospekteringsprospekt när det gällde att hitta inhemska silverfyndigheter. Nåväl, det är en annan historia.1 Kompaniets sätt att få fram betalningsmedel för sin Kinahandel vara att skaffa silver i Spanien. Spanien hade rika silverfyndigher b.la. genom sina kollonier i sydamerika. Den billigaste silvret i Europa gick således att hitta i Spanien. Stora delar av silverinförseln skedde i staden Cadiz. De svenska skeppens första stopp blev därför här. Här kunde kompaniet kunde få avsättning för svenskt järn och även i viss utsträckning svenskt trä vilket passade in i merkantilismens ideevärld. Som en parantes kan det nämnas att Kineserna var förtjusta i europesk finmekanik såsom fickur. Därför försekom det en hel del handel med fickur. Uren var dock inte svensktillverkade utan var då som nu om man önskar god kvalite tillverkade i Schweiz.2

Resurslänk3


Hänvisningar:

  1. Ostindiska compagniet och jakten på silver : snillen eller tokstollar?(())
  2. The Rise of Commercial Empires: England and the Netherlands in the Age of Mercantilism, 1650-1770(())
  3. http://www.mercurius.nu/skarp/index.php?main=3&id=17&type=article(())
Apr 162008
 

“Det första dokumenterade kinesiska besöket i Sverige skedde under Gustav III dagar när en nyfiken ung sydkinesisk handelsman, tillika tolk åt Svenska Ostindiska kompaniet, Afock, år 1786, besökte landet inbjuden av superkargören Olof Lindahl. När kungen frågade honom om han inte var förvånad över att Sverige hade så liten befolkning ska han ha svarat med kinesisk artighet: ”Ja, litet Fålke, män gote Fålket”1

Det är den 20:e Juli 1786. Olof Lindahl har efter att som stationär superkargör åt Ostindiska kompaniet i Kanton i över 7 år återkommit till Svensk mark. Denna resa skulle även bli den sista kinaresan för Olof. Han var nu 38 år gammal och det var dags att stanna på svensk mark efter att i 20 år, nästan konstant, antingen befunnit sig på ett skepp till eller ifrån- eller boende i Kina. Olof kunde minnas tillbaka då han, bara 18 år, stigit på Skeppet Adolph Fredrik som skeppsskrivare. Det hade blivit 6 resor totalt i kompaniets tjänst och nu äntligen skulle han få möjlighet att använda sig av förmögenheten som tjänats ihop. Olofs engagemang i Kompaniet var dock långt ifrån över. Nu var siktet ställt på det slutgiltiga karriärsmålet för en sann tjänsteman vid Kompaniet. Olof Lindahl skulle inte sluta förren han tillskansat sig titeln Direktör vid Ostindiska kompaniet.

Som ett av stegen i att realisera denna plan genomförde Olof en riktig PR-kupp. Han hade bjudit med sig en ung kinesisk lingvist (översättare) att följa med på resan tillbaka Sverige. Detta var första gången en kines beträdde svensk mark.2

Att denna inbjudan skulle göra stort intryck vid hemkomsten visste Olof. Det skulle ge en fot i dörren till de flesta som var något att räkna med och en god möjlighet att bygga vidare på nätverket för det kommande värvet på svensk mark.


Hänvisningar:

  1. Citat ur Kjellgren (2001) Sveriges kineser(())
  2. I artikeln Afock- den förste kines som besökte Sverige som publicerades i Orientaliska studier Nr 98, 1998 skriver Jan Wirgin att en kinesisk köpman vid namn Choi A-fuk besökte Sverige som gäst till Superkargören vid Ostindiska kompaniet Olof Lindahl. Wirgin skriver också att det “så vitt man vet var den förste kines som besökt Sverige”. Det har hävdats att den högt uppsatte Hongköpmannen och tillika mandarinen Pon-key qua skulle ha gästat Niclas Sahlgren i Göteborg. Det finns inga belägg för att så skulle vara fallet skriver Wirgin i samma artikel. Artikeln om det första dokumenterade kinesiska besöket i Sverige är även publicerad i boken Från Kina till Europa(())