För att förstå Ostindiska kompaniet som företag och i vilket ekonomiskt ramverk som kompaniet verkade i bör man känna till vad som har kommit att kallas för merkantilismen. Merkantilismen som begrepp uppfanns igentligen av personer som var emot företeelsen. Den första som använder sig av ordet merkantilism var Adam Smith. Den mest framträdande drivkraften med merkantilismen var att all utrikeshandel skulle skapa ett överskott och därigenom förse landet med guld och silver. Handelspolitiken var således enkel, den gav stöd till export och upprättade tullar mot import.
Exportinkomsterna skulle ökas genom att råvarorna förädlades innan dom exporterades. Tullarna gav staten inkomster och genom att staten även kontrollerade rätten att bedriva utrikeshandel med hjälp av tilldelning av speciella privilegier gav detta möjlighet för några få att skaffa sig stora rikedomar.
Det kan tyckas motsägesfullt att Ostindiska kompaniet som dom flesta ser som ett importföretag var så symbiotiskt hårt kopplat till merkantilismen, speciellt med tanke på det starkt protektionistiska och nationella inslaget i denna ekonomiska doktrin.
Kompaniet var inte heller ett helt okontroversiellt företag på grund av styrkan i merkantilismen som rådande dogm. Det höjdes många kritiska röster mot kompaniet som sa att landet utarmades på grund av meningslös import av lyxvaror.
Sambandet med Ostindiska kompaniets möjlighet att existera och merkantilismen blir ytterligare svårförklarat då Kineserna själva inte var speciellt intresserade att köpa Skandinaviska varor. Kineserna var mest intresserade att få betalt i silver. Sverige egna silverproduktion var inte i närheten av det som Ostindiska kompaniet behövde för sin handel. Det var däremot högintressant att hitta silverfyndigheter och därför var det vissa inom kompaniet som deltog i tämligen utsvävande prospekteringsprospekt när det gällde att hitta inhemska silverfyndigheter. Nåväl, det är en annan historia. Kompaniets sätt att få fram betalningsmedel för sin Kinahandel vara att skaffa silver i Spanien. Spanien hade rika silverfyndigher b.la. genom sina kollonier i sydamerika. Den billigaste silvret i Europa gick således att hitta i Spanien. Stora delar av silverinförseln skedde i staden Cadiz. De svenska skeppens första stopp blev därför här. Här kunde kompaniet kunde få avsättning för svenskt järn och även i viss utsträckning svenskt trä vilket passade in i merkantilismens ideevärld. Som en parantes kan det nämnas att Kineserna var förtjusta i europesk finmekanik såsom fickur. Därför försekom det en hel del handel med fickur. Uren var dock inte svensktillverkade utan var då som nu om man önskar god kvalite tillverkade i Schweiz.
Hänvisningar:
